Jonas Stigenberg: Besök 1, Zen meditation

Jonas Stigenberg

Innan besöket

Mitt första besök skulle jag nog beskriva som lite pinsamt och stelt, men lärorikt och nu såhär i efterhand så är jag tacksam över att jag bestämde mig för att göra det. Klockan 9:45 Lämnade jag mitt hus i Stuvsta för att ta tåget till tullinge station. Efter en tågresa samt en kort promenad så var jag framme runt 10:10 vid ett radhusområde (notera att jag gick vilse i början) Hur som så blev jag välkomnad av ett bekant ansikte, nämligen en väns mor. Denna person kräver lite bakgrundshistoria. Hon är en person som har haft ett mycket aktivt liv inom olika typer av religiösa rörelser fast under hela sitt liv så har hon ägnat sig åt zen-buddhism.

Vi hälsade på varandra som vanligt när jag klev in i hallen och tog av mig skorna. Sedan fortsatte vi med lite småprat medans vi gick vidare in i vardagsrummet där det satt två inte så bekanta kvinnor iklädda i helt vita kläder som för övrigt såg ut som morgonrockar av något slag. Dem hälsade på mig med ett leende och ett handslag. petra som min bekanta heter hade berättat lite innan vad dagens innehåll skulle handla om, men inget i detalj. Allt jag visste var att jag skulle ta del av något som kallas för ‘’Zazen’’ vilket då betyder ‘’sittande meditation’’. Efter kanske 10 minuter av introduktioner och lätta instruktioner så var det dags att inta positioner och påbörja en mycket underlig ‘’ritual’’

Under besöket

Själva meditations delen pågick i kanske drygt 1-1:30 tim, och under den tiden så fick jag ta del av en hel del historia och kunskap gällande varför zenmeditation är så viktigt.

Till och börja med så blev jag tillsagd att sätta mig i skräddarsitts, men att försöka göra det så bekvämt för mig som möjligt då hela meningen med detta var att (från vad jag uppfattade) uppnå något sorts lugnt stadie eller sinnestillstånd. Sedan skulle vi vända oss mot en tom yta, t.ex en blank vägg eller liknande. Sedan därefter blev jag lite överraskad vilket kan bero på förutfattade meningar men, vi skulle inte ha stängda ögon under denna process, istället var det viktigt att fokusera på en punkt och ‘’släppa taget om sin uppmärksamhet’’. Tyvärr så var smärtan i mina ben och rygg det enda jag kunde känna efter 45-60 min. Snabbspola framåt 30 minuter så hade vi lämnat meditationen och påbörjat något som kallades för mindfulness rörelser. Detta inkluderat med det inspelade skogsljudet som spelades i bakgrunden fick hela atmosfären att kännas väldigt harmonisk och samtidig så fick jag känslan av att befinna mig mer i nuet.

Petra berättade att hela ceremonin var till för att tillåta kropp och själ att öppna upp sig, minska på all stress i vardagen, minska sin uppmärksamhet på de saker vi redan lagt märke till och att försöka finna nya tankesätt och idëer. Alla dessa olika saker tog väldigt lång tid att uppnå berättade hon. Att har förmågan att kunna fokusera och meditera i enbart 10 minuter i sträck kan tydligen ta flera år att uppnå samt att det oftast görs i närvaro till sin zen-lärare. Allt detta berättades medans hon gestikulerade och gjorde massa underliga rörelser som liknade en form av yoga eller något i den stilen. Allt verkade lite flummigt fast samtidigt så kan jag helt och hållet förstå varför dessa människor fastnat för detta då det var väldigt harmoniskt och lugnande även för mig så var en komplett ‘’nybörjare’’

Efter besöket

Det hela tog kanske dryga 3 timmar och efteråt så funderade jag kring ifall detta verkligen var nog, det hela kändes lite tomt? Men jag pratade lite med dem tre och berättade hur jag kände och vilken uppfattning jag fått kring denna del av zenbuddhismen. Jag fick ett snabbt svar från en av dem obekanta, hon sa att det inte skulle vara några speciella utsmyckningar eller att det inte behövde ta plats i ett tempel. Hela syftet med t.ex zazen var att försöka finna sig själv i nuet och att kunna förändra lyfta upp sinnet ett stadie över vad det vanligtvis är. Även om jag har lite svårt för sådant så förstod jag poängen bakom simpliciteten med allt från det milda ljudet i bakgrunden till att vi skulle fokusera på en blank vit vägg. Allt för att minska på alla möjliga distraktioner som annas ‘’besudlar’’ vardagen.

Anton Lindfors - Besöksrapport 1, Filadelfiakyrkan i Stockholm

Anton Lindfors:

Religionsbesök

Pingströrelsen: Filadelfiakyrkan i Stockholm

Innan besöket:

Filadelfiakyrkan i Stockholm tillhör pingströrelsen, och är den största pingstkyrkan i Sverige.

Jag var ganska skeptisk till församlingen och deras syn på kristendomen eftersom min mamma som är protestantiskt kristen varit kritisk till pingströrelsen så jag har haft den inställningen med mig sedan barnsben. Jag förväntade mig en ganska stel och tryckt stämning, med mycket fokus på att inte göra “fel” och hur man ska leva enligt Guds vilja.

Själva besöket:

Byggnaden är ganska speciell och ser verkligen inte ut som en klassisk kristen kyrka. Byggnaden är stor och vit, med ett platt fasad med en del fönster. Fasaden ut mot vägen är inte rak utan den är lite krökt vilket gör att byggnaden ser lite mjukare och rundare ut. Innan jag gick in tyckte jag att den vita, platta fasaden var föreföll som ganska kall och inte särskilt välkomnande, motsatsen till de egenskaper som jag brukar förknippa med exempelvis en protestantisk kyrka.

Vi gick in i byggnaden in till något som kallas för “den stora salen”, som är just en stor sal. Det såg inte alls ut som en kyrka utan mer som en scen som används till exempel musik och andra uppträdanden.

På scenen stod ett trumset och bredvid låg bland annat en akustisk gitarr, några förstärkare/ högtalare och det stod ett talarbord i mitten av scenen. Det fanns också spotlights och en stor projektorskärm på väggen bakom scenen. Salen var väldigt stor med minst två våningar av läktarplatser men det var inte proppfullt utan det fanns gott om plats kvar även när alla hade satt sig. Trots att det fanns platser över var det ganska många där inne, fler än jag hade förväntat mig.

Stämningen kändes väldigt avslappnad och även om alla var ordentligt klädda så var ingen riktigt uppklädd, men de flesta hade jeans och en skjorta. Alla såg glada ut och det hela började med att en person som presenterade sig som “mötesledare” för dagen hälsade alla välkomna. Det var mycket sång i början, och därefter presenterade mötesledaren en gästtalare som skulle hålla själva gudstjänsten. Jag uppfattade det som att mötesledaren fungerade som någon slags programledare för en konsert, där han introducerade musiken, och dem som skulle tala.

Gästtalaren (som jag inte kommer ihåg namnet på) hade ett par ljusbruna/khakifärgade chinos, en skjorta och en mörkare brun kavaj på sig. Samtidigt som han började tala sprang mötesledaren fram och ställde ett glas vatten på talarbordet, det kändes mer som att jag skulle lyssna på en genomgång av en lärare snarare än en Gudstjänst. Talaren började med att tala om hur skönt vi har det just nu, att det är varmt och skönt ute och att sommaren börjar tidigt i år, han började rabbla upp lite blommor och växter som han sett komma och då var det en i publiken som ropade ett till namn på en växt, och i princip avbröt talaren. Men det var ingen som tyckte det var konstigt utan talaren sa “Ja, precis!” och några i publiken skrattade lite. Detta förstärkte den redan väldigt avslappnade stämningen, men jag blev väldigt förvånad att det var tillåtet att ropa saker samtidigt som talare talade. Under tiden han talade om ämnet, som denna Gudstjänst var Den Heliga Anden, läste han ibland bibelverser och då visades dessa textrader upp på den stora projektorskärmen som fanns på väggen bakom scenen.

Han talade väldigt passionerat, och nämnde dessutom att missionärer från den församlingen hade lyckats starta systerförsamlingar i en mängd länder i t.ex. Afrika, och att han samt några andra under några kommande veckor skulle åka till dessa, bland annat en i Rwanda. Han talade om hur viktigt det är att ha det som han kallade för “Andens frukter” i sitt liv, och drog många paralleller till det vardagliga livet där man varit för fokuserad på något så man fått tunnelseende och till slut misslyckats för att man blivit övermodigt och för att man saknat grund och tyngd i sig själv, och det var enligt honom anledningen till att Den Heliga Anden är så viktig för kristna.

Han talade om att omfamna och efterfölja Jesus Kristus och på så sätt komma tillrätta med sitt liv och få lugn och harmoni. Han sa t.ex. att de trevligaste och “goaste” personer han träffat var gamla “rövare” som hade gjort livet surt för andra och kanske till och med haft ihjäl folk, men som sedan hade hittat Jesus och Den Heliga Anden och då blivit de mest underbara personerna. Detta menade han var bevis för Den Heliga Andens verkliga handlingskraft. Han som predikade talade med väldigt stor självdistans och skämtade ofta på sin egen bekostnad och det hela kändes väldigt jordnära (paradoxalt nog eftersom det handlade om Jesus och Den Heliga Anden). Det avslutades med att han sade att man bör släppa alla sina egna strävanden, alla personliga kamper och öppna upp för Den Heliga Anden att göra sitt verk i ditt liv. Efter det bad han en bön, där han bland annat tackade Gud för den här dagen, och under tiden som han bad kom det upp musiker på scenen som började spela väldigt tyst och harmoniskt samtidigt som han fortsatte be. Det kom upp ett par personer som bar iväg med talarbordet. Då han avslutat bönen gick han ned från scenen och musikerna började spela högre och en kvinna på scenen började sjunga. Det lät inte som klassisk kyrkomusik, utan det var bland annat piano, trummor, elbas och gitarr. Det kändes som mer “modern” musik. Det var inga applåder direkt efter framförandet utan då tog istället mötesledaren direkt över och tackade musikerna och gästtalaren och talade lite själv om det som sagts och också om saker rörande själva kyrkan, vad nästa gudstjänst skulle handla om och vilken tid och datum etc.

Efter besöket:

Jag blev väldigt överraskad, det var inte alls som jag hade förväntat mig. Stämningen var otroligt mycket mer avslappnad och det var en mycket mer välkomnande och informell atmosfär än vad jag hade räknat med. För mig som växt upp i en protestantiskt kristen familj och varit i en protestantisk kyrka tidigare kändes denna Gudstjänst och lokalen väldigt “okyrklig”. Det kändes mer som en föreläsning i skolmiljö, snarare än en kyrklig upplevelse.

Något som stämde överens med min förväntan var att han talade mycket om “rätt och fel”, han talade bland annat om folk som säger sig vara kristna men som inte lever enligt Jesus ord, han läste flera bibelverser om just hur man ska bete sig, och talade mycket om att släppa sina personliga strävanden för att släppa in Den Heliga Anden och Gud i sitt liv och låta deras kraft styra en i rätt riktning.

Detta kändes för mig som att de sätter alldeles för stor vikt vid Gud och Guds vilja, och jag är benägen att tro att det i sin tur leder till att många av dem kanske glömmer bort sig själva.

Besöksrapport 3 - Hare Krishna(Radha Krishna) på Korsnäs gård - Lowa Heimer

Gaura Arati Kvällsbön klockan 19:00

Iskcon Hare Krishna(Radha Krishna)-tempel, Korsnäs gård, Grödinge

Foto: från Hare Krishnas hemsida på själva byggnaden

Foto: i trädgården, själva templet låg inuti den största byggnaden

Innan besöket

Att besöka Hare Krishna är faktiskt något som jag blev ganska intresserad av när min mamma nämnde det som ett förslag på en religiöst plats att besöka. Främst då hinduismen är en av de religioner jag finner mest intressant. Och eftersom Hare Krishna grundar sig ur vaishnavismen från hinduismen var detta roligt. Däremot hade jag inte alls stor koll på hur deras böneritualer gick till i praktiken. Min kunskap låg mest i vilka gudar som finns och vad respektive gud står för, men detta var som sagt för hinduismen och inte helt hur Hare Krishna visar sin dyrkan. Därför var det överraskande att det fanns ett Hare Krishna-tempel relativt nära. Däremot var inte min bild av ett Hare Krishna-tempel det av en herrgård eller en gård ute på landet. Därför var det ganska överraskande att se när vi, min pappa följde även med, sedan kom fram till Korsnäs Gård i Grödinge.

Vi såg att parkeringen var ganska stor, men inga bilar var där. Det fanns även en karta över hela gården där utanför. Där stod det att det skulle finnas en reception, vilket verkade rimligt att gå till för att se om någon var där. För när vi gick runt där i trädgården, som var väldigt stor var det till synes ganska tomt överallt och många dörrar till husen var öppna. Men receptionen var släckt och det fanns ingen där, så vi var ganska vilsna och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Det kändes konstigt att klampa runt på någon annans mark liksom. Inte långt efter kom en kvinna fram till oss och såg lite nyfiken ut. Hon frågade oss om vi pratade engelska, vilket vi såklart gör. Sedan frågade hon om vi ville fråga lite frågor, men eftersom vi ville vara med på deras kvällsbön bad hon oss vänta lite och så kunde hon följa med, för hon skulle ju delta. Därefter frågade hon lite om vad jag skulle skriva, vilken skola jag går på. Hon berättade även att en femton elever hade kommit på besök tidigare den dagen och att de deltog i flera timmar. Dessutom sade hon att hon kom från Tyskland egentligen, och att hon bott på det här stället i 30 år. Hon försäkrade också att hon trivdes jättebra här, vilket jag inte vet varför hon sade då jag inte frågade om just det. Men vi följde i alla fall med in till det stora huset. Vi tog av oss skorna och följde sedan med in till templet som låg inuti det stora huset. Där pratade vi lite mer om dittan och dattan och pappa nämnde att han själv varit på besök hos Hare Krishna när han gick i skolan, vilket hon tyckte var intressant. Sedan började de fixa inför kvällsbönen och bad oss att sätta oss ned på ett par stolar som stod utplacerade längst bak i salen.

Under besöket

Foto: från Hare Krishna Korsnäs gård hemsida då jag inte visste om man fick ta bilder

Kort därefter började ceremonin med att prästen ställde sig längst till vänster av “scenen” där han blåste i ett snäckskal. Ljudet var högt och lät speciellt, inte något jag tidigare hört. Senare fick vi veta att de blåste i den för att jaga bort onda andar. Efter det började prästen, som var iklädd en rosa klädnad som han virat runt sig, tända rökelser och hela salen började dofta sockervadd, enligt mig. Därefter gjorde prästen rörelser med handen över och framför gestaltningar av gudar(De på bilderna ovan). Sedan började två av kvinnorna av totalt fyra kvinnor spela på pyttesmå cymbaler med snören emellan dem. Efter ett tag började hon som vi pratade med nynna på en låt som de sedan drog ned en skrift med låttexten på och sjöng efter. Låten fick vi efteråt reda på att den var på sanskrit. Samtidigt rörde några med armarna uppe i luften och dansade till musiken.

Fortsättningsvis började prästen tända eld på ett fyrfat som han rörde i cirklar framför altaret. När han var klar ställde han detta på ett litet bord framför gudsgestalterna. En av kvinnorna tog fyrfatet med brinnande eld och gick fram med den till en gestaltning av grundaren av Hare Krishna-rörelsen som var placerad längst bak i salen. Därefter gick hon fram till alla i rummet och lät dem föra fram händerna över elden och svepa uppåt mot ansiktet. Hon lät även mig och min pappa göra detta.
Därefter fortsatte sången och snart övergick det till mantrat “Hare Krishna”. Jag vet inte hur många gånger de sjöng den ramsan, den hann i alla fall fastna i huvudet på mig.

Efter detta tog prästen fram en liten behållare som han upprepade samma mönster med som han gjorde med fyrfatet med elden. Denna ställde han på det lilla bordet, och samma kvinna tog denna och gick längst bak och stänkte vatten över gestaltningen av grundaren. Även detta fick alla i salen ta del av, inklusive oss.

Nästa sak som prästen lade på bordet var en blomma, som hon gjorde likadant med.
Mantrat och spelandet fortsatte.
Sedan lät prästen fläkta med en stor tofs av hår från en jak över altaret, och därefter en solfjäder av påfågelfjädrar. Detta förklarade två av kvinnorna att det var för att, eftersom Hare Krishna “religionen" härstammade från varma Indien var detta uppskattat då det var så hett. Varför de använde just hår från jak och fjädrar från påfågel visste dem inte.

Hursomhelst, avslutade hon från Tyskland som vi pratade med lite smått med mantrat och sade någonting, möjligtvis en bön på sanskrit, medan de andra kvinnorna satt på knä och lutade sig framåt med armarna medan dem sade “Hare Krishna” då och då.

När detta var klart gick kvinnan som såg yngst ut och hämtade en låda och en annan hämtade dynor. Dessa satte dem sig på och kvinnan som hämtade lådan, som i själva verket var en liten orgel, började spela och fortsätta en ny sång på sanskrit. Sedan började prästen filma medan kvinnorna sjöng och spelade. Han filmade hela akten faktiskt, vilket överraskade mig då jag inte trodde att det var tillåtet att fota eller filma i templet. När han sedan var klar gick han fram och blåste i snäckskalet och då verkade kvällsbönen vara klar.

Efter besöket

När ceremonin var slut gick en kvinna som tidigare inte deltog i ceremonin fram till oss och gav oss sötsaker. Hon frågade även om vi talade svenska eller engelska. Därefter bad hon oss följa med för att hon skulle visa några böcker som kanske kunde vara till hjälp eftersom jag sade att jag skulle skriva en skoluppgift om det här besöket. Hon var även väldigt hjälpsam och berättade mycket om varför de gjorde vissa saker, exempelvis varför de inkluderade eld och vatten. Hon talade också om varför de hade påfågelssolfjädern och jak-tofsen som prästen viftade med. Det var bara några frågor som hon svarade på, men hon var väldigt ivrig att svara på alla frågor vi hade. Hon erbjöd oss till och med att äta middag med dem och gav oss rekommendationer om flera olika Hare Krishna-sällskap. Jag fick även en bok som kanske kunde hjälpa mig i mitt arbete, som jag beskrev för henne.

Efter det lät hon oss prata med en annan kvinna, som följde med oss ut och svarade på ytterligare frågor. Hon förklarade även att de inte såg på Hare Krishna som en religion. Hon menade på att “Krishna consciousness”  som de gärna använde sig av, var ett begrepp som beskrev deras tro och levnadssätt bättre. Deras levnadssätt och “religion” syftade mycket mer på det andliga och det kroppsliga som ett jämfört med andra religioner som separerar detta. Deras böneritualer beskrev hon nästan som meditation och som något avslappnande och enkelt. Annars sade hon inte så mycket mer som jag minns, för vi var tvungna att gå och hon behövde gå hon också.

Hursomhelst, var detta ganska roligt ändå, eftersom miljön och atmosfären var väldigt fin. Utsmyckningarna var väldigt fina då det fanns en gigantisk ljuskrona i taket, och jag älskar ljuskronor. Men annars var jag ganska förvirrad efter besöket då det hände så mycket som jag knappt hängde med i. Däremot upplevde jag väldigt mycket aha-upplevelser efteråt då det var då jag fick svar på vissa frågor och varför de gjorde si och så.

Foto: sötsakerna och boken jag fick

Kort brev till Hum15, Fredag 25 maj 2018

Tumbagymnasium
fredag 25 maj 2018

Hej ungdomar!

Jag hoppas att ni har det bra!

Tack:
- Alla som skrev omprov i måndags, onsdags respektive idag. Jag hoppas att det har gått bra. Jag ska höra av mig till er med resultatet.
- Alla ni som var med och höll en elevledd lektion i "Moral & Etik" i tisdags, igår och idag.
- Alla ni (jag tror att det handlar om tio personer) som var med och deltog i samtliga elevledda lektioner.

Tack!

Jag kommer att sätta betygen på måndag. Om någon av er som skrev prov under veckan har missat provet så hör jag av mig till vederbörande för att ge ytterligare möjlighet.

Och sist: Här kommer lektionsunderlaget ´jag använde mig av när jag tog upp satanismen i klassen:
https://drive.google.com/file/d/1NRw7C3Lj4nNc15RrAqLRPgt3Zg-MFgBc/view?usp=sharing

mvh
Nader Sani

Sama Fatoohi: 3 Besöksrapporter

Här kommer mina rapporter:

https://drive.google.com/file/d/15HPm58nwga17RgA__egVhBXmiAxt213z/view?usp=sharing