Besöksrapport- Demonstrationen mot slavhandeln i Libyen, Ndey Emma Ndaw

Demonstration mot slavhandeln i Libyen

Innan jag var där: Det tog mig längre tid att komma till där demonstrationen skulle vara, eftersom SL-trafiken bestämde sig för att inte funka mellan Rotebro och Sollentuna. Men under denna resa fick jag och min kompis träffa och lära känna två andra tjejer som också var på väg till demonstrationen. Vi pratade om saker från SL-trafiken och skolan, till hur vi kände om själva slavhandeln och rasismen som finns i Sverige. När vi kom fram så hade det redan hållit på i en timme, men det var fortfarande en timme kvar och det var så förundransvärt hur många som hade tagit sig till Sergels Torg i solidaritet mot slavhandeln som förekommer i Libyen.

Det jag förväntade mig var att det skulle vara en väldigt kaotisk demonstration, eftersom jag trodde att det skulle komma grupper emot själv samlingen.

Under: Det talades mycket om varför vi var där på plats. Om hur talaren hade varit i kontakt med folk från ett av slavlägrerna i Libyen där hon hade fått reda på vad de går igenom. Hur dem knappt har tillräckligt med nödvändigheter för att ens klara av dagen, och hur det ledde till henne att starta insamlingen av kläder, mat, hygienartiklar osv. som sedan skickades vidare till Libyen. Hon talade om hur emotionellt och mentalt utmattande att kämpa för dessa människors liv, att folk försöker övertala henne till att bry sig mer om sin egna mentala hälsa, då att arbeta som aktivist är väldigt krävande. Men det hon sa till det var att hon skulle fortsätta att hjälpa de som inte har möjligheten att hjälpa sig själva, oavsett om det kostar henne livet eller inte.

Det var även musik med under detta. Det var några sångare som var väldigt duktiga, men det jag inte kunde släppa var de män i bakgrunden som trummade. Hon som höll i eventet förklarade att dessa trummor var traditionella gambiska trummor som användes som en varning för befolkningen. Att varna människorna för kolonialisterna som letade efter nya slavar att föra vidare till troligtvis Amerika, och trummorna som spelades nu var i solidaritet till de slavar i Libyen för den varningen de inte fick.

Efter: Efter allt detta så stannade jag kvar med min kompis och fick träffa hennes vänner från skolan som även var där, och detta blev ingen pinsam tystnad. Vid hade meningsfulla konversationer om bland annat slavhandeln, men även om rasism, diskriminering, privilegier, vit feminism och så mycket annat. Anledningen till att vi talade om just dessa ämnen var verkligen påverkat av att vi hade deltagit i denna demonstration, då mycket av det vi talade om hade tagits upp under demonstrationen.


Själva demonstrationen var väldigt lärorik. Man kunde se hur folk av många etniciteter var djupt engagerade när det kom till ämnet. Det var verkligen en upplevelse som jag anser att man borde ha. Det gav mig en chans att se hur många som verkligen vågar samlas och stå upp för sina åsikter, vilket gav mig en känsla av att jag borde kunna använda mig av det själv.