Anton Lindfors:
Religionsbesök
Pingströrelsen: Filadelfiakyrkan
i Stockholm
Innan besöket:
Filadelfiakyrkan
i Stockholm tillhör pingströrelsen, och är den största pingstkyrkan i Sverige.
Jag
var ganska skeptisk till församlingen och deras syn på kristendomen eftersom
min mamma som är protestantiskt kristen varit kritisk till pingströrelsen så
jag har haft den inställningen med mig sedan barnsben. Jag förväntade mig en
ganska stel och tryckt stämning, med mycket fokus på att inte göra “fel” och
hur man ska leva enligt Guds vilja.
Själva
besöket:
Byggnaden
är ganska speciell och ser verkligen inte ut som en klassisk kristen kyrka.
Byggnaden är stor och vit, med ett platt fasad med en del fönster. Fasaden ut
mot vägen är inte rak utan den är lite krökt vilket gör att byggnaden ser lite
mjukare och rundare ut. Innan jag gick in tyckte jag att den vita, platta fasaden
var föreföll som ganska kall och inte särskilt välkomnande, motsatsen till de
egenskaper som jag brukar förknippa med exempelvis en protestantisk kyrka.
Vi
gick in i byggnaden in till något som kallas för “den stora salen”, som är just
en stor sal. Det såg inte alls ut som en kyrka utan mer som en scen som används
till exempel musik och andra uppträdanden.
På
scenen stod ett trumset och bredvid låg bland annat en akustisk gitarr, några
förstärkare/ högtalare och det stod ett talarbord i mitten av scenen. Det fanns
också spotlights och en stor projektorskärm på väggen bakom scenen. Salen var
väldigt stor med minst två våningar av läktarplatser men det var inte
proppfullt utan det fanns gott om plats kvar även när alla hade satt sig. Trots
att det fanns platser över var det ganska många där inne, fler än jag hade
förväntat mig.
Stämningen
kändes väldigt avslappnad och även om alla var ordentligt klädda så var ingen
riktigt uppklädd, men de flesta hade jeans och en skjorta. Alla såg glada ut
och det hela började med att en person som presenterade sig som “mötesledare”
för dagen hälsade alla välkomna. Det var mycket sång i början, och därefter
presenterade mötesledaren en gästtalare som skulle hålla själva gudstjänsten.
Jag uppfattade det som att mötesledaren fungerade som någon slags programledare
för en konsert, där han introducerade musiken, och dem som skulle tala.
Gästtalaren
(som jag inte kommer ihåg namnet på) hade ett par ljusbruna/khakifärgade
chinos, en skjorta och en mörkare brun kavaj på sig. Samtidigt som han började
tala sprang mötesledaren fram och ställde ett glas vatten på talarbordet, det
kändes mer som att jag skulle lyssna på en genomgång av en lärare snarare än en
Gudstjänst. Talaren började med att tala om hur skönt vi har det just nu, att
det är varmt och skönt ute och att sommaren börjar tidigt i år, han började
rabbla upp lite blommor och växter som han sett komma och då var det en i
publiken som ropade ett till namn på en växt, och i princip avbröt talaren. Men
det var ingen som tyckte det var konstigt utan talaren sa “Ja, precis!” och
några i publiken skrattade lite. Detta förstärkte den redan väldigt avslappnade
stämningen, men jag blev väldigt förvånad att det var tillåtet att ropa saker
samtidigt som talare talade. Under tiden han talade om ämnet, som denna
Gudstjänst var Den Heliga Anden, läste han ibland bibelverser och då visades
dessa textrader upp på den stora projektorskärmen som fanns på väggen bakom
scenen.
Han
talade väldigt passionerat, och nämnde dessutom att missionärer från den
församlingen hade lyckats starta systerförsamlingar i en mängd länder i t.ex.
Afrika, och att han samt några andra under några kommande veckor skulle åka
till dessa, bland annat en i Rwanda. Han talade om hur viktigt det är att ha
det som han kallade för “Andens frukter” i sitt liv, och drog många paralleller
till det vardagliga livet där man varit för fokuserad på något så man fått
tunnelseende och till slut misslyckats för att man blivit övermodigt och för
att man saknat grund och tyngd i sig själv, och det var enligt honom
anledningen till att Den Heliga Anden är så viktig för kristna.
Han
talade om att omfamna och efterfölja Jesus Kristus och på så sätt komma
tillrätta med sitt liv och få lugn och harmoni. Han sa t.ex. att de trevligaste
och “goaste” personer han träffat var gamla “rövare” som hade gjort livet surt
för andra och kanske till och med haft ihjäl folk, men som sedan hade hittat
Jesus och Den Heliga Anden och då blivit de mest underbara personerna. Detta
menade han var bevis för Den Heliga Andens verkliga handlingskraft. Han som
predikade talade med väldigt stor självdistans och skämtade ofta på sin egen
bekostnad och det hela kändes väldigt jordnära (paradoxalt nog eftersom det
handlade om Jesus och Den Heliga Anden). Det avslutades med att han sade att
man bör släppa alla sina egna strävanden, alla personliga kamper och öppna upp
för Den Heliga Anden att göra sitt verk i ditt liv. Efter det bad han en bön,
där han bland annat tackade Gud för den här dagen, och under tiden som han bad
kom det upp musiker på scenen som började spela väldigt tyst och harmoniskt
samtidigt som han fortsatte be. Det kom upp ett par personer som bar iväg med
talarbordet. Då han avslutat bönen gick han ned från scenen och musikerna
började spela högre och en kvinna på scenen började sjunga. Det lät inte som
klassisk kyrkomusik, utan det var bland annat piano, trummor, elbas och gitarr.
Det kändes som mer “modern” musik. Det var inga applåder direkt efter
framförandet utan då tog istället mötesledaren direkt över och tackade
musikerna och gästtalaren och talade lite själv om det som sagts och också om
saker rörande själva kyrkan, vad nästa gudstjänst skulle handla om och vilken
tid och datum etc.
Efter
besöket:
Jag
blev väldigt överraskad, det var inte alls som jag hade förväntat mig.
Stämningen var otroligt mycket mer avslappnad och det var en mycket mer
välkomnande och informell atmosfär än vad jag hade räknat med. För mig som växt
upp i en protestantiskt kristen familj och varit i en protestantisk kyrka
tidigare kändes denna Gudstjänst och lokalen väldigt “okyrklig”. Det kändes mer
som en föreläsning i skolmiljö, snarare än en kyrklig upplevelse.
Något
som stämde överens med min förväntan var att han talade mycket om “rätt och
fel”, han talade bland annat om folk som säger sig vara kristna men som inte
lever enligt Jesus ord, han läste flera bibelverser om just hur man ska bete
sig, och talade mycket om att släppa sina personliga strävanden för att släppa
in Den Heliga Anden och Gud i sitt liv och låta deras kraft styra en i rätt
riktning.
Detta
kändes för mig som att de sätter alldeles för stor vikt vid Gud och Guds vilja,
och jag är benägen att tro att det i sin tur leder till att många av dem kanske
glömmer bort sig själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar