Noleen Larsson: Religionsbesök, Jehovas vittnen

Noleen Larsson:

Besöksrapport:

Rikets Sal Saltsjö Boo

Torsdag 3 Maj 2018

Ca Klockan 19.00 - 21.00

Före besöket:

Jag har aldrig riktigt vetat exakt vad Jehovas Vittnen var för något. Jag hade aldrig riktigt stött på några ”vittnen” innan och ingen hade konkret berättat om dem för mig. Det var inte förrän hösten i fjol som först lärde mig vad Jehovas Vittnen faktiskt är för något. Det jag först fick lära mig var att Jehovas Vittnen är kristna fundamentalister, de följer bibeln noga, istället för en myt som kan tolkas hur du än vill så tar dem det som står skrivet i Bibeln som faktum och fattar i stort sätt alla sina beslut utifrån Bibeln och dess grundvärderingar, principer och vägledningar. Efter att jag hade fått en slags grundläggande förståelse av vad Jehovas Vittnen är för något så började jag höra begreppet poppa upp överallt, som detta bekanta fenomen ofta förser.

Det sammanhanget Jehovas Vittnet togs upp som jag minns allra tydligast är exemplet nedan:

Den enda uppfattningen jag riktigt hade var ifrån mina grannar på vårt landställe när jag var liten. Då beskrev jag dem som den skumma och mystiska familjen som bodde på andra sidan gatan. De var ganska tillbakadragna, tysta, dem hälsade alltid artigt när man gick förbi men blev aldrig så mycket mer interaktion än så. Fast under natten/kvällen var de livliga och spelade hög musik och skrattade högt

Under besöket:

När vi (jag och Emilie i min klass) kom fram blev vi varmt välkomnade av allihopa, vilket var något som förvånade mig. En dam ledde oss in och presenterade möteslokalen. Hon inbjöd oss att sitta bredvid henne, sen därefter berättade hon om vad vi skulle göra. Sedan gav hon oss arbetshäftet som beskrev upplägget/innehållet för dagens möte.

Hon förklarade att de även använder sig av en app under samlingarna/mötena men eftersom vi inte hade appen kunde ju vi inte riktigt hänga med i början. Men senare  kom en annan kvinna och lånade ut sin mobil till oss så att vi kunde hänga med. Detta förvånade mig också eftersom vi inte behövde fråga efter eller säga något och så kommer hon och ger oss sin mobil, något som jag ser som väldigt värdefullt.

Mötet var uppdelat/indelat i tre delar: ”Höjdpunkter från Bibeln”, ”Övning för tjänsten” och ”Livet som kristen”. Mötet inleddes med en sång (sång 151) och bön. Därefter satte vi igång med första delen ”Höjdpunkter ur bibeln”.

Efter besöket:

Jag trodde inte riktigt att folk skulle lägga märke till oss, alltså att folk som går dit oftast håller sig till sig själva och håller inte koll/bryr sig inte om vilka som går dit/är medlemmar och vilka som inte. Alltså förmodligen skulle bara de som var mer ”ansvariga” för församlingen och/eller de som leder mötena hålla koll/lägga märke till att vi var nya besökare. Men så var det verkligen inte, alla verkade känna varandra ganska väl och de la märke till oss när vi kom in. Många/Nästan alla kom fram och hälsade och presenterade sig både före och efter mötet.

Religionsbesök, Emilie: Jehovas vittnen & Hinduiskt tempel

Här kom mer Emilies rapporter:
https://drive.google.com/file/d/10UYzlR_wbi97igPHl5T-h3KN7phW_iez/view?usp=sharing

Matilda Leksell: Besöksrapport Wat Arun i Thailand

Tempel Wat Arun - Matilda

Jag var 2017 i Thailand med min familj, mamma, pappa och lillasyster. Vi var där i två veckor, de första tio dagarna var vi på ön Koh Samui på östkusten. De sista dagarna på vår resa spenderade vi i Bangkok. Det var första gången i Thailand för alla i familjen och vi bodde på ett hotell på en känd gågata för turister i centrala Bangkok.

Innan besöket

Vi bestämde oss för att besöka ett buddistiskt tempel, men vi visste inte vilket eftersom det finns många olika tempel där. Vi frågade några thailändska personer och rekommenderades att besöka Wat Arun. Vi tog oss dit med båt längs en flod. Eftersom man behövde betala för att komma in på templets område gick vi först och kollade runt lite. Det var fint med blommor, statyer och olika prydnader överallt. Min mamma och syster ville göra någonting annat, men jag och pappa gick mot templet. Det var en liten kö som gick ganska snabbt. Eftersom man inte får visa för mycket hud på templets område behövde man klä på sig mer täckande kläder. Det fanns inget ställe att byta om så man var tvungen att ta på sig kläder på ens egna. Över mina shorts och linne hade jag långbyxor och skjorta. Det blev snabbt ännu varmare än vad redan innan. Det kostade inte alls mycket och vi fick gå in. Innan jag gick in förväntade jag mig en stor byggnad som man kunde gå in i med högt tak och ett tomt golv. Jag trodde också att det skulle vara tyst och stel stämning.

Besöket

När vi kom in på templets område blev jag besviken. Det var en hög byggnad i grå färg med små mosaikbitar på ytterväggarna. Man fick inte gå in i templet, vet inte ens om det gick för det fanns ingen tydlig dörr. Runt templet fanns det munkar som satt i skuggan av några träd. Alla munkar hade orangea kläder och de hade rakade huvuden. Det verkade som att man kunde sitta och prata med dem och köpa små souvenirer. Även fast det inte gick att gå in i templet, så kunde man gå runt på den. Det var olika slags våningar som man kunde gå på med massvis med trappor. Några var rätt branta och svåra att gå i. Man kunde se att trappan hade slitits av alla som har gått där. På templets räcken och staket fanns massor med skyddsdemoner som ska skydda templet från faror. Templet bestod av ett stort och högt torn med fler mindre runt omkring. Väggarna var prydda med porslin och snäckskal i olika färger. Det var tillåtet att ta kort på allting förutom en stor staty av Buddha. 

(inte min bild om det var det du trodde)

Efter besöket

När vi kommit ut från templets område var vi snabba att ta av oss våra varma kläder. Nu när jag tänker tillbaka på templet förväntade jag mig mer av den. Visst, det var coolt att se ett stort och gammalt buddistiskt tempel men jag trodde att man skulle få gå in i det. Det var en ganska seriös stämning bland alla turister, det fanns inga barn som sprang runt och alla betedde sig lugnt. Däremot var det häftigt med alla munkar med seriösa miner som var där. Något som förvånade mig var att det fanns munkar som pratade i mobiltelefoner.

besöksrapport - Lovisa Eskils - Huddinge kyrka

Besöksrapport – Långfredagsgudsstjänst i Huddinge Kyrka

Före besöket

Jag valde att besöka Huddinge kyrka två gånger under påskveckan, först på långfredagen och sen på påskdagen. Jag har valt att fokusera denna rapport på gudstjänsten under långfredagen, då den verkade mer intressant och speciell. Eftersom det här besöket skedde för ett tag sen kommer jag tyvärr inte ihåg allt, men jag ska försöka vara så detaljerad som möjligt.

När jag och min mamma anlände till kyrkan fick vi gå in nästan på direkten. Väl inne i lokalen fick vi ett program med dagens böner och psalmer från en i församlingen, och sedan satte vi oss ner i en av kyrkbänkarna. Huddinge kyrka är inte så dekorerad, då det är en ganska liten byggnad, men på altaret stod ett krucifix, några ljus och blommor, samt en törnekrans.

Under besöket

Jag minns inte helt hur gudtjänsten gick till, men det sjöngs många psalmer om Jesus på korset, samt väldigt emotionell körsång från Kammarkören. I början sjöng kören en sång, som jag har glömt namnet på, och två kvinnor kom in bärandes på ljus och ett kors. Efter dem gick prästen in, som idag var en kvinna, och hälsade på alla som hade anlänt för gudstjänsten.

När alla hade gått in i kyrkan frågade prästen om det var någon vi ville tänka på och be för, vilket det fanns. Under predikan pratade hon om hur många det finns som lider i världen, om hur man är en bra medmänniska och hur vi kan hjälpa de i nöd, samt annat som jag inte minns helt. Alla bad en bön för att Gud skulle förlåta våra synder och välsigna oss, sedan sjöng vi några psalmer och lyssnade på när Kammarkören sjöng Miserere Mei, Deus, vilket lät väldigt vackert och nästan ingen i kyrkan kunde sluta gråta. Prästen läste sedan ur Lukasevangeliet och vi bad flera böner samt sjöng fler psalmer.

Eftersom det här inte var en vanlig gudstjänst hölls det ingen nattvard eller allmosa. Till skillnad från påskdagen, då båda hölls. Eftersom jag inte är konfirmerad fick jag inte ta del av vinet eller brödet, men jag fick ändå gå upp till altaret och bli välsignad av prästen. Allmosan från påskdagen gick till Huddinge kyrkas arbete för att ge stöd och hjälp till hemlösa, vilket kändes bra att delta i.

Efter besöket

När gudtjänsten var över var både jag och min mamma tårögda, då det var en väldigt emotionell dag. I entrén till kyrkan fanns ett stort träd i metall där man kunde köpa ett värmeljus och placera det i trädet. Pengarna har jag för mig gick till någon form av välgörenhet, och både jag och min mamma köpte varsitt.

Jag känner att gudtjänsterna under både långfredagen och påskdagen har varit väldigt intressanta och lärorika. Det var väldigt lugnande att vara i kyrkan, då det var tyst och fridfullt, och jag skulle inte ha något emot att gå dit igen. Min syn på kristendomen har förändrats efter besöken, och även om jag inte är religiös själv så förstår jag varför folk kan ha den här livsåskådningen. De kristna som jag träffade under mitt besök var väldigt artiga och trevliga, framförallt de äldre personerna. Alla var välkomnande och öppna, speciellt prästen. Det märktes att hon tyckte om sitt yrke och sin religion, men att hon ändå kunde påpeka de mindre bra sakerna som kristendomen har deltagit i, vilket hon också pratade om i sin predikan.

Jonas P Stigenberg: Bröllop

Den 13 april fick jag äran att närvara en släktings bröllop, även om detta inte är ett besök jag gjorde i syfte att återberätta i denna uppgift eller ett besök jag gjort nyligen, så känner jag att det är värdigt att användas som material.

Innan besöket

Dagen började relativt tidigt, runt 8:30. Jag klev upp och klädde mig den klädkod vi blivit tilldelade på förhand. Därefter var det en 20 minuters bilfärd mot älvsjö där vi skulle möta upp resten av släkten. Det var en stressig atmosfär och den klassiska stelheten i min släkt hjälpte inte med att mjuka upp situationen. Hur som, efter lite småprat och krångel med tider och menyer så bar det av mot Sundby gård (bruden och brudgummen hade egentligen redan gift sig under sin senaste resa till rom, men de insisterade på att det skulle göra det ‘’kyrkligt’’ hemma i Sverige dessutom).

Under besöket

För att gå direkt till ceremonin så hoppar jag över allt innan själva giftemålet. Detta var det första giftemålet jag varit med om och jag förväntade mig nog lite mer ‘’amerikanskt’’ för att vara ärlig, det hela gick ganska fort.

Byggnaden vi befann oss i var inte en kyrka eller liknande, utan en mycket fin villa-liknande hyres lokal. Allt var dekorerat från golv till tak, från levande ljus till överbelamrade bord och allt däremellan, nu när jag tittar tillbaka på det och alla foton så var det riktigt fint gjort. Under ceremonin så stod alla upp då det inte fanns några direkt utplacerade sittplatser som man kunde se det hela från. Först så reste brudgummen på sig och höll ett kort tal vilket handlade om hans eviga kärlek och annat dylikt, det fortsatte sedan med att både bruden och brudgummen gick arm i arm tillsamman upp mot ett podie med inspelad musik i bakgrunden (dock inte den klassiska bröllopsmusiken, utan det var något annat som jag inte kände igen). En präst iklädd full kavaj och med en bibel under armen stod och väntade vid podiet, vilket var lika stor cliché som det låter. Allt det följdes av en ganska stel och pinsam tystnad innan prästen började prata. Både bruden och brudgummen hade skrivit egna löften som dem fick läsa upp för varandra och det hela avslutades med en vigselring, en kyss och en hel del massa applåder samt den klassiska glada bröllopsmusiken i bakgrunden.  

efter besöket

Det hela var lite svårt för mig att ta in för stunden, först och främst för att jag är renodlad ateist. för det andra så har jag lite svårt för det hela konceptet bakom giftemål. Det hela var vackert, prästen var enligt den uppfattning jag fick professionell och allt var uppstoppat, stelt, stressigt, nervöst sedan mer därtill, precis vad man förväntar sig av ett bröllop.

Som tur är så gick jag faktiskt och pratade lite med prästen efter själva ceremonin och han var en normal trevlig medelålders man som hade en ganska så annorlunda uppfattning kring vad ett giftemål var i jämförelse till mig. Jag nämnde att jag uppfattat det som kommersiellt och ett sätt för företag att tjäna pengar. Men enligt honom så, även om människorna som gifter sig inte är troende så blir ceremonin något speciellt i sig och på så sätt bindande. Han  berättade att på väldigt många av bröllopen han hade vigt på så är de förlovade egentligen inte troende utan är bara ute efter den klassiska ceremonin för få en känsla av äkthet.

Jag skulle väl kanske inte säga att jag ändrat min åsikt kring bröllop men jag kan skulle nog våga erkänna att det hela var inte lika ‘’hemskt’ som jag förväntat mig från början.

Jonas Stigenberg

Jonas Stigenberg: Besök 1, Zen meditation

Jonas Stigenberg

Innan besöket

Mitt första besök skulle jag nog beskriva som lite pinsamt och stelt, men lärorikt och nu såhär i efterhand så är jag tacksam över att jag bestämde mig för att göra det. Klockan 9:45 Lämnade jag mitt hus i Stuvsta för att ta tåget till tullinge station. Efter en tågresa samt en kort promenad så var jag framme runt 10:10 vid ett radhusområde (notera att jag gick vilse i början) Hur som så blev jag välkomnad av ett bekant ansikte, nämligen en väns mor. Denna person kräver lite bakgrundshistoria. Hon är en person som har haft ett mycket aktivt liv inom olika typer av religiösa rörelser fast under hela sitt liv så har hon ägnat sig åt zen-buddhism.

Vi hälsade på varandra som vanligt när jag klev in i hallen och tog av mig skorna. Sedan fortsatte vi med lite småprat medans vi gick vidare in i vardagsrummet där det satt två inte så bekanta kvinnor iklädda i helt vita kläder som för övrigt såg ut som morgonrockar av något slag. Dem hälsade på mig med ett leende och ett handslag. petra som min bekanta heter hade berättat lite innan vad dagens innehåll skulle handla om, men inget i detalj. Allt jag visste var att jag skulle ta del av något som kallas för ‘’Zazen’’ vilket då betyder ‘’sittande meditation’’. Efter kanske 10 minuter av introduktioner och lätta instruktioner så var det dags att inta positioner och påbörja en mycket underlig ‘’ritual’’

Under besöket

Själva meditations delen pågick i kanske drygt 1-1:30 tim, och under den tiden så fick jag ta del av en hel del historia och kunskap gällande varför zenmeditation är så viktigt.

Till och börja med så blev jag tillsagd att sätta mig i skräddarsitts, men att försöka göra det så bekvämt för mig som möjligt då hela meningen med detta var att (från vad jag uppfattade) uppnå något sorts lugnt stadie eller sinnestillstånd. Sedan skulle vi vända oss mot en tom yta, t.ex en blank vägg eller liknande. Sedan därefter blev jag lite överraskad vilket kan bero på förutfattade meningar men, vi skulle inte ha stängda ögon under denna process, istället var det viktigt att fokusera på en punkt och ‘’släppa taget om sin uppmärksamhet’’. Tyvärr så var smärtan i mina ben och rygg det enda jag kunde känna efter 45-60 min. Snabbspola framåt 30 minuter så hade vi lämnat meditationen och påbörjat något som kallades för mindfulness rörelser. Detta inkluderat med det inspelade skogsljudet som spelades i bakgrunden fick hela atmosfären att kännas väldigt harmonisk och samtidig så fick jag känslan av att befinna mig mer i nuet.

Petra berättade att hela ceremonin var till för att tillåta kropp och själ att öppna upp sig, minska på all stress i vardagen, minska sin uppmärksamhet på de saker vi redan lagt märke till och att försöka finna nya tankesätt och idëer. Alla dessa olika saker tog väldigt lång tid att uppnå berättade hon. Att har förmågan att kunna fokusera och meditera i enbart 10 minuter i sträck kan tydligen ta flera år att uppnå samt att det oftast görs i närvaro till sin zen-lärare. Allt detta berättades medans hon gestikulerade och gjorde massa underliga rörelser som liknade en form av yoga eller något i den stilen. Allt verkade lite flummigt fast samtidigt så kan jag helt och hållet förstå varför dessa människor fastnat för detta då det var väldigt harmoniskt och lugnande även för mig så var en komplett ‘’nybörjare’’

Efter besöket

Det hela tog kanske dryga 3 timmar och efteråt så funderade jag kring ifall detta verkligen var nog, det hela kändes lite tomt? Men jag pratade lite med dem tre och berättade hur jag kände och vilken uppfattning jag fått kring denna del av zenbuddhismen. Jag fick ett snabbt svar från en av dem obekanta, hon sa att det inte skulle vara några speciella utsmyckningar eller att det inte behövde ta plats i ett tempel. Hela syftet med t.ex zazen var att försöka finna sig själv i nuet och att kunna förändra lyfta upp sinnet ett stadie över vad det vanligtvis är. Även om jag har lite svårt för sådant så förstod jag poängen bakom simpliciteten med allt från det milda ljudet i bakgrunden till att vi skulle fokusera på en blank vit vägg. Allt för att minska på alla möjliga distraktioner som annas ‘’besudlar’’ vardagen.

Anton Lindfors - Besöksrapport 1, Filadelfiakyrkan i Stockholm

Anton Lindfors:

Religionsbesök

Pingströrelsen: Filadelfiakyrkan i Stockholm

Innan besöket:

Filadelfiakyrkan i Stockholm tillhör pingströrelsen, och är den största pingstkyrkan i Sverige.

Jag var ganska skeptisk till församlingen och deras syn på kristendomen eftersom min mamma som är protestantiskt kristen varit kritisk till pingströrelsen så jag har haft den inställningen med mig sedan barnsben. Jag förväntade mig en ganska stel och tryckt stämning, med mycket fokus på att inte göra “fel” och hur man ska leva enligt Guds vilja.

Själva besöket:

Byggnaden är ganska speciell och ser verkligen inte ut som en klassisk kristen kyrka. Byggnaden är stor och vit, med ett platt fasad med en del fönster. Fasaden ut mot vägen är inte rak utan den är lite krökt vilket gör att byggnaden ser lite mjukare och rundare ut. Innan jag gick in tyckte jag att den vita, platta fasaden var föreföll som ganska kall och inte särskilt välkomnande, motsatsen till de egenskaper som jag brukar förknippa med exempelvis en protestantisk kyrka.

Vi gick in i byggnaden in till något som kallas för “den stora salen”, som är just en stor sal. Det såg inte alls ut som en kyrka utan mer som en scen som används till exempel musik och andra uppträdanden.

På scenen stod ett trumset och bredvid låg bland annat en akustisk gitarr, några förstärkare/ högtalare och det stod ett talarbord i mitten av scenen. Det fanns också spotlights och en stor projektorskärm på väggen bakom scenen. Salen var väldigt stor med minst två våningar av läktarplatser men det var inte proppfullt utan det fanns gott om plats kvar även när alla hade satt sig. Trots att det fanns platser över var det ganska många där inne, fler än jag hade förväntat mig.

Stämningen kändes väldigt avslappnad och även om alla var ordentligt klädda så var ingen riktigt uppklädd, men de flesta hade jeans och en skjorta. Alla såg glada ut och det hela började med att en person som presenterade sig som “mötesledare” för dagen hälsade alla välkomna. Det var mycket sång i början, och därefter presenterade mötesledaren en gästtalare som skulle hålla själva gudstjänsten. Jag uppfattade det som att mötesledaren fungerade som någon slags programledare för en konsert, där han introducerade musiken, och dem som skulle tala.

Gästtalaren (som jag inte kommer ihåg namnet på) hade ett par ljusbruna/khakifärgade chinos, en skjorta och en mörkare brun kavaj på sig. Samtidigt som han började tala sprang mötesledaren fram och ställde ett glas vatten på talarbordet, det kändes mer som att jag skulle lyssna på en genomgång av en lärare snarare än en Gudstjänst. Talaren började med att tala om hur skönt vi har det just nu, att det är varmt och skönt ute och att sommaren börjar tidigt i år, han började rabbla upp lite blommor och växter som han sett komma och då var det en i publiken som ropade ett till namn på en växt, och i princip avbröt talaren. Men det var ingen som tyckte det var konstigt utan talaren sa “Ja, precis!” och några i publiken skrattade lite. Detta förstärkte den redan väldigt avslappnade stämningen, men jag blev väldigt förvånad att det var tillåtet att ropa saker samtidigt som talare talade. Under tiden han talade om ämnet, som denna Gudstjänst var Den Heliga Anden, läste han ibland bibelverser och då visades dessa textrader upp på den stora projektorskärmen som fanns på väggen bakom scenen.

Han talade väldigt passionerat, och nämnde dessutom att missionärer från den församlingen hade lyckats starta systerförsamlingar i en mängd länder i t.ex. Afrika, och att han samt några andra under några kommande veckor skulle åka till dessa, bland annat en i Rwanda. Han talade om hur viktigt det är att ha det som han kallade för “Andens frukter” i sitt liv, och drog många paralleller till det vardagliga livet där man varit för fokuserad på något så man fått tunnelseende och till slut misslyckats för att man blivit övermodigt och för att man saknat grund och tyngd i sig själv, och det var enligt honom anledningen till att Den Heliga Anden är så viktig för kristna.

Han talade om att omfamna och efterfölja Jesus Kristus och på så sätt komma tillrätta med sitt liv och få lugn och harmoni. Han sa t.ex. att de trevligaste och “goaste” personer han träffat var gamla “rövare” som hade gjort livet surt för andra och kanske till och med haft ihjäl folk, men som sedan hade hittat Jesus och Den Heliga Anden och då blivit de mest underbara personerna. Detta menade han var bevis för Den Heliga Andens verkliga handlingskraft. Han som predikade talade med väldigt stor självdistans och skämtade ofta på sin egen bekostnad och det hela kändes väldigt jordnära (paradoxalt nog eftersom det handlade om Jesus och Den Heliga Anden). Det avslutades med att han sade att man bör släppa alla sina egna strävanden, alla personliga kamper och öppna upp för Den Heliga Anden att göra sitt verk i ditt liv. Efter det bad han en bön, där han bland annat tackade Gud för den här dagen, och under tiden som han bad kom det upp musiker på scenen som började spela väldigt tyst och harmoniskt samtidigt som han fortsatte be. Det kom upp ett par personer som bar iväg med talarbordet. Då han avslutat bönen gick han ned från scenen och musikerna började spela högre och en kvinna på scenen började sjunga. Det lät inte som klassisk kyrkomusik, utan det var bland annat piano, trummor, elbas och gitarr. Det kändes som mer “modern” musik. Det var inga applåder direkt efter framförandet utan då tog istället mötesledaren direkt över och tackade musikerna och gästtalaren och talade lite själv om det som sagts och också om saker rörande själva kyrkan, vad nästa gudstjänst skulle handla om och vilken tid och datum etc.

Efter besöket:

Jag blev väldigt överraskad, det var inte alls som jag hade förväntat mig. Stämningen var otroligt mycket mer avslappnad och det var en mycket mer välkomnande och informell atmosfär än vad jag hade räknat med. För mig som växt upp i en protestantiskt kristen familj och varit i en protestantisk kyrka tidigare kändes denna Gudstjänst och lokalen väldigt “okyrklig”. Det kändes mer som en föreläsning i skolmiljö, snarare än en kyrklig upplevelse.

Något som stämde överens med min förväntan var att han talade mycket om “rätt och fel”, han talade bland annat om folk som säger sig vara kristna men som inte lever enligt Jesus ord, han läste flera bibelverser om just hur man ska bete sig, och talade mycket om att släppa sina personliga strävanden för att släppa in Den Heliga Anden och Gud i sitt liv och låta deras kraft styra en i rätt riktning.

Detta kändes för mig som att de sätter alldeles för stor vikt vid Gud och Guds vilja, och jag är benägen att tro att det i sin tur leder till att många av dem kanske glömmer bort sig själva.

Besöksrapport 3 - Hare Krishna(Radha Krishna) på Korsnäs gård - Lowa Heimer

Gaura Arati Kvällsbön klockan 19:00

Iskcon Hare Krishna(Radha Krishna)-tempel, Korsnäs gård, Grödinge

Foto: från Hare Krishnas hemsida på själva byggnaden

Foto: i trädgården, själva templet låg inuti den största byggnaden

Innan besöket

Att besöka Hare Krishna är faktiskt något som jag blev ganska intresserad av när min mamma nämnde det som ett förslag på en religiöst plats att besöka. Främst då hinduismen är en av de religioner jag finner mest intressant. Och eftersom Hare Krishna grundar sig ur vaishnavismen från hinduismen var detta roligt. Däremot hade jag inte alls stor koll på hur deras böneritualer gick till i praktiken. Min kunskap låg mest i vilka gudar som finns och vad respektive gud står för, men detta var som sagt för hinduismen och inte helt hur Hare Krishna visar sin dyrkan. Därför var det överraskande att det fanns ett Hare Krishna-tempel relativt nära. Däremot var inte min bild av ett Hare Krishna-tempel det av en herrgård eller en gård ute på landet. Därför var det ganska överraskande att se när vi, min pappa följde även med, sedan kom fram till Korsnäs Gård i Grödinge.

Vi såg att parkeringen var ganska stor, men inga bilar var där. Det fanns även en karta över hela gården där utanför. Där stod det att det skulle finnas en reception, vilket verkade rimligt att gå till för att se om någon var där. För när vi gick runt där i trädgården, som var väldigt stor var det till synes ganska tomt överallt och många dörrar till husen var öppna. Men receptionen var släckt och det fanns ingen där, så vi var ganska vilsna och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Det kändes konstigt att klampa runt på någon annans mark liksom. Inte långt efter kom en kvinna fram till oss och såg lite nyfiken ut. Hon frågade oss om vi pratade engelska, vilket vi såklart gör. Sedan frågade hon om vi ville fråga lite frågor, men eftersom vi ville vara med på deras kvällsbön bad hon oss vänta lite och så kunde hon följa med, för hon skulle ju delta. Därefter frågade hon lite om vad jag skulle skriva, vilken skola jag går på. Hon berättade även att en femton elever hade kommit på besök tidigare den dagen och att de deltog i flera timmar. Dessutom sade hon att hon kom från Tyskland egentligen, och att hon bott på det här stället i 30 år. Hon försäkrade också att hon trivdes jättebra här, vilket jag inte vet varför hon sade då jag inte frågade om just det. Men vi följde i alla fall med in till det stora huset. Vi tog av oss skorna och följde sedan med in till templet som låg inuti det stora huset. Där pratade vi lite mer om dittan och dattan och pappa nämnde att han själv varit på besök hos Hare Krishna när han gick i skolan, vilket hon tyckte var intressant. Sedan började de fixa inför kvällsbönen och bad oss att sätta oss ned på ett par stolar som stod utplacerade längst bak i salen.

Under besöket

Foto: från Hare Krishna Korsnäs gård hemsida då jag inte visste om man fick ta bilder

Kort därefter började ceremonin med att prästen ställde sig längst till vänster av “scenen” där han blåste i ett snäckskal. Ljudet var högt och lät speciellt, inte något jag tidigare hört. Senare fick vi veta att de blåste i den för att jaga bort onda andar. Efter det började prästen, som var iklädd en rosa klädnad som han virat runt sig, tända rökelser och hela salen började dofta sockervadd, enligt mig. Därefter gjorde prästen rörelser med handen över och framför gestaltningar av gudar(De på bilderna ovan). Sedan började två av kvinnorna av totalt fyra kvinnor spela på pyttesmå cymbaler med snören emellan dem. Efter ett tag började hon som vi pratade med nynna på en låt som de sedan drog ned en skrift med låttexten på och sjöng efter. Låten fick vi efteråt reda på att den var på sanskrit. Samtidigt rörde några med armarna uppe i luften och dansade till musiken.

Fortsättningsvis började prästen tända eld på ett fyrfat som han rörde i cirklar framför altaret. När han var klar ställde han detta på ett litet bord framför gudsgestalterna. En av kvinnorna tog fyrfatet med brinnande eld och gick fram med den till en gestaltning av grundaren av Hare Krishna-rörelsen som var placerad längst bak i salen. Därefter gick hon fram till alla i rummet och lät dem föra fram händerna över elden och svepa uppåt mot ansiktet. Hon lät även mig och min pappa göra detta.
Därefter fortsatte sången och snart övergick det till mantrat “Hare Krishna”. Jag vet inte hur många gånger de sjöng den ramsan, den hann i alla fall fastna i huvudet på mig.

Efter detta tog prästen fram en liten behållare som han upprepade samma mönster med som han gjorde med fyrfatet med elden. Denna ställde han på det lilla bordet, och samma kvinna tog denna och gick längst bak och stänkte vatten över gestaltningen av grundaren. Även detta fick alla i salen ta del av, inklusive oss.

Nästa sak som prästen lade på bordet var en blomma, som hon gjorde likadant med.
Mantrat och spelandet fortsatte.
Sedan lät prästen fläkta med en stor tofs av hår från en jak över altaret, och därefter en solfjäder av påfågelfjädrar. Detta förklarade två av kvinnorna att det var för att, eftersom Hare Krishna “religionen" härstammade från varma Indien var detta uppskattat då det var så hett. Varför de använde just hår från jak och fjädrar från påfågel visste dem inte.

Hursomhelst, avslutade hon från Tyskland som vi pratade med lite smått med mantrat och sade någonting, möjligtvis en bön på sanskrit, medan de andra kvinnorna satt på knä och lutade sig framåt med armarna medan dem sade “Hare Krishna” då och då.

När detta var klart gick kvinnan som såg yngst ut och hämtade en låda och en annan hämtade dynor. Dessa satte dem sig på och kvinnan som hämtade lådan, som i själva verket var en liten orgel, började spela och fortsätta en ny sång på sanskrit. Sedan började prästen filma medan kvinnorna sjöng och spelade. Han filmade hela akten faktiskt, vilket överraskade mig då jag inte trodde att det var tillåtet att fota eller filma i templet. När han sedan var klar gick han fram och blåste i snäckskalet och då verkade kvällsbönen vara klar.

Efter besöket

När ceremonin var slut gick en kvinna som tidigare inte deltog i ceremonin fram till oss och gav oss sötsaker. Hon frågade även om vi talade svenska eller engelska. Därefter bad hon oss följa med för att hon skulle visa några böcker som kanske kunde vara till hjälp eftersom jag sade att jag skulle skriva en skoluppgift om det här besöket. Hon var även väldigt hjälpsam och berättade mycket om varför de gjorde vissa saker, exempelvis varför de inkluderade eld och vatten. Hon talade också om varför de hade påfågelssolfjädern och jak-tofsen som prästen viftade med. Det var bara några frågor som hon svarade på, men hon var väldigt ivrig att svara på alla frågor vi hade. Hon erbjöd oss till och med att äta middag med dem och gav oss rekommendationer om flera olika Hare Krishna-sällskap. Jag fick även en bok som kanske kunde hjälpa mig i mitt arbete, som jag beskrev för henne.

Efter det lät hon oss prata med en annan kvinna, som följde med oss ut och svarade på ytterligare frågor. Hon förklarade även att de inte såg på Hare Krishna som en religion. Hon menade på att “Krishna consciousness”  som de gärna använde sig av, var ett begrepp som beskrev deras tro och levnadssätt bättre. Deras levnadssätt och “religion” syftade mycket mer på det andliga och det kroppsliga som ett jämfört med andra religioner som separerar detta. Deras böneritualer beskrev hon nästan som meditation och som något avslappnande och enkelt. Annars sade hon inte så mycket mer som jag minns, för vi var tvungna att gå och hon behövde gå hon också.

Hursomhelst, var detta ganska roligt ändå, eftersom miljön och atmosfären var väldigt fin. Utsmyckningarna var väldigt fina då det fanns en gigantisk ljuskrona i taket, och jag älskar ljuskronor. Men annars var jag ganska förvirrad efter besöket då det hände så mycket som jag knappt hängde med i. Däremot upplevde jag väldigt mycket aha-upplevelser efteråt då det var då jag fick svar på vissa frågor och varför de gjorde si och så.

Foto: sötsakerna och boken jag fick

Kort brev till Hum15, Fredag 25 maj 2018

Tumbagymnasium
fredag 25 maj 2018

Hej ungdomar!

Jag hoppas att ni har det bra!

Tack:
- Alla som skrev omprov i måndags, onsdags respektive idag. Jag hoppas att det har gått bra. Jag ska höra av mig till er med resultatet.
- Alla ni som var med och höll en elevledd lektion i "Moral & Etik" i tisdags, igår och idag.
- Alla ni (jag tror att det handlar om tio personer) som var med och deltog i samtliga elevledda lektioner.

Tack!

Jag kommer att sätta betygen på måndag. Om någon av er som skrev prov under veckan har missat provet så hör jag av mig till vederbörande för att ge ytterligare möjlighet.

Och sist: Här kommer lektionsunderlaget ´jag använde mig av när jag tog upp satanismen i klassen:
https://drive.google.com/file/d/1NRw7C3Lj4nNc15RrAqLRPgt3Zg-MFgBc/view?usp=sharing

mvh
Nader Sani

Sama Fatoohi: 3 Besöksrapporter

Här kommer mina rapporter:

https://drive.google.com/file/d/15HPm58nwga17RgA__egVhBXmiAxt213z/view?usp=sharing

Besöksrapport- HBTQ+ POC träff, Ndey Emma Ndaw

HBTQ+POC träff

Innan jag kom in: Jag har varit på People of Colour (poc) träffar innan, så jag har redan förväntningar på några nivåer, men det kommer vara väldigt intressant att se vad som tas upp mest. Men det jag förväntar mig kommer vara att vi kommer få introducera oss för varandra, då det är första träffen, men efter det kommer vi antingen prata om aktuella event som påverkar oss eller att folk får tala om personliga upplevelser av rasism och/eller homofobi. Det kommer vara intressant att se vad som händer.

Under: Det som inträffade var det jag hade tänkt mig. Vi introducerade oss själva för varandra, talade om gruppens mål och lärde känna varandra.
Anledningen till gruppens grundande var att en av de som ledde gruppen ville gå på en liknande grej, men det mötet hölls i Göteborg. Så hon kontaktade ledarna där och undrade lite vad hon skulle gör, om det fanns några liknande grupper i Stockholm osv. och då föreslog ledaren att hon skulle skapa en egen grupp i Stockholmsområdet. I början tänkte hon att det skulle vara svårt att utföra, men senare bestämde hon sig att göra det tillsammans med en av sina andra kompisar som också är en POC och HBTQ+ människa.

Vi pratade om hur det känns att få folk som talar med en på engelska för de tror att vi inte kan svenska. En av de non-black POCs som var där berättade om en rasistisk interaktion hon fick observera hennes svarta kompis ha och hur upprörd hon var över att det var något hennes kompis var van vid att uppleva. Vi talade även om hur det känns att vara en POC i ett land som tillåter rasistiska grupper som exempelvis Nordfront, att demonstrera runt i landet, skrikandes “Heil Hitler” och i allmänheten skrämmande grejer.

Vi talade även om det planer de hade inför andra möten, vad de ville göra då eller ta upp och så vidare. Och sen pratade vi om Black Panther som precis hade kommit ut och andra kulturella grejer som olika personer gillade, berättade om andra tillfällen där man antingen har bemötts av rasism, sexism eller homofobi, samt om hur detta påverkade deras religiösa tro.

Efter: Detta var väldigt utbildande på många sätt. Jag fick veta mer om andras syn kring det svenska samhället och hur de upplever att de blir behandlade. Från egna historier om någon erfarenhet de har eller något som har observerats som enligt dem inte är okej, så har jag verkligen fått se de olika perspektiv man kan har som en poc enbart utefter ens egna hudfärg och etnicitet.

Besöksrapport- Demonstrationen mot slavhandeln i Libyen, Ndey Emma Ndaw

Demonstration mot slavhandeln i Libyen

Innan jag var där: Det tog mig längre tid att komma till där demonstrationen skulle vara, eftersom SL-trafiken bestämde sig för att inte funka mellan Rotebro och Sollentuna. Men under denna resa fick jag och min kompis träffa och lära känna två andra tjejer som också var på väg till demonstrationen. Vi pratade om saker från SL-trafiken och skolan, till hur vi kände om själva slavhandeln och rasismen som finns i Sverige. När vi kom fram så hade det redan hållit på i en timme, men det var fortfarande en timme kvar och det var så förundransvärt hur många som hade tagit sig till Sergels Torg i solidaritet mot slavhandeln som förekommer i Libyen.

Det jag förväntade mig var att det skulle vara en väldigt kaotisk demonstration, eftersom jag trodde att det skulle komma grupper emot själv samlingen.

Under: Det talades mycket om varför vi var där på plats. Om hur talaren hade varit i kontakt med folk från ett av slavlägrerna i Libyen där hon hade fått reda på vad de går igenom. Hur dem knappt har tillräckligt med nödvändigheter för att ens klara av dagen, och hur det ledde till henne att starta insamlingen av kläder, mat, hygienartiklar osv. som sedan skickades vidare till Libyen. Hon talade om hur emotionellt och mentalt utmattande att kämpa för dessa människors liv, att folk försöker övertala henne till att bry sig mer om sin egna mentala hälsa, då att arbeta som aktivist är väldigt krävande. Men det hon sa till det var att hon skulle fortsätta att hjälpa de som inte har möjligheten att hjälpa sig själva, oavsett om det kostar henne livet eller inte.

Det var även musik med under detta. Det var några sångare som var väldigt duktiga, men det jag inte kunde släppa var de män i bakgrunden som trummade. Hon som höll i eventet förklarade att dessa trummor var traditionella gambiska trummor som användes som en varning för befolkningen. Att varna människorna för kolonialisterna som letade efter nya slavar att föra vidare till troligtvis Amerika, och trummorna som spelades nu var i solidaritet till de slavar i Libyen för den varningen de inte fick.

Efter: Efter allt detta så stannade jag kvar med min kompis och fick träffa hennes vänner från skolan som även var där, och detta blev ingen pinsam tystnad. Vid hade meningsfulla konversationer om bland annat slavhandeln, men även om rasism, diskriminering, privilegier, vit feminism och så mycket annat. Anledningen till att vi talade om just dessa ämnen var verkligen påverkat av att vi hade deltagit i denna demonstration, då mycket av det vi talade om hade tagits upp under demonstrationen.


Själva demonstrationen var väldigt lärorik. Man kunde se hur folk av många etniciteter var djupt engagerade när det kom till ämnet. Det var verkligen en upplevelse som jag anser att man borde ha. Det gav mig en chans att se hur många som verkligen vågar samlas och stå upp för sina åsikter, vilket gav mig en känsla av att jag borde kunna använda mig av det själv.

Besöksrapporter måste publiceras!

Till Hum15!

Tumbagymnasium

Onsdag 23 maj 2018

Hej ungdomar!

Jag hoppas att ni har det fint.

Just nu sitter ett par av er rakt framför mig och skriver ett prov. Samma kommer att gälla på fredag. Då kommer jag att öppna Naderoteket klockan 8 och inväntar att några av er skriver om ett eller annat prov!

För några minuter sedan tittade jag på vår blogg och skockades av faktumet att endast två av er (Lowa och Sara) har publicerat sina besöksrapporter! L Jag upplever detta som mycket trist och tråkigt.

Jag uppmanar alla att se till att besöksrapporter (helst tre) publiceras på bloggen så snart som möjligt – dock senast på söndag. Glöm inte att ni har haft hela vårterminen på er att göra tre besök, skriva besöksrapport och publicera! Och glöm inte att rapporterna – som jag har meddelat er sedan första dagen vi började med kursen ”Religionskunskap 1” utgör en av de viktigaste grunderna i underlaget jag använder mig av för att sätta betyg i ämnet.

Idag är det onsdag. Använd tiden som återstår för att göra besöken och skriva rapporterna.

Mvh

Nader Sani

Besöksrapport 2 - Protestantisk kyrka i Uppsala - Lowa Heimer

Protestantisk konfirmation i Ekeby kyrka, Uppsala

Innan besöket

Personligen hade jag inte varit på någon annans konfirmation innan jag gick på denna som jag skriver om, samt inte konfirmerat mig heller. Därför var själva konfirmationscermonin i kyrkan som jag gick på relativt nytt för mig. Jag visste ungefär vad man gör på konfirmationsmötena som leder till konfirmationen, då jag hört från andra släktingar och vänner om hur deras konfirmationer gått till. Där har jag fått uppfattningen att detta oftast omfattade att konfirmanderna träffas minst en gång i veckan i någon av kyrkornas församlingshem, eller i själva kyrkan. Väl där läste de i bibeln, gick igenom religionens budskap och blandade detta med roliga aktiviteter. Många samtal om livet och hur religionen och Gud kopplas till detta togs även upp och pågick ungefär under ett läsår tills själva konfirmationen genomfördes som ett slags prov och en bekräftelse på att man genomfört utbildningen och tagit ett till steg i sin tro. Detta stämmer även in på det som min kusin, vars konfirmation jag gick på, berättade att hon gjort under tiden fram till konfirmationen. Däremot har jag nu förstått att vägen till konfirmation kan ske på flera olika sätt än detta. Men också att det inte alltid handlar om själva tron när det kommer till anledningar till att folk konfirmerar sig. Åtminstone inte från de jag pratat med.

Hursomhelst, precis innan vi skulle gå in i kyrkan var stämningen väldigt högtidlig och alla stolta föräldrar stod där utanför och väntade spänt på att få gå in. Men det fanns ändå en gemensam glädje i luften. Deras barn hade ju trots allt tagit sig igenom hela “utbildningen” eller vad man ska kalla det, och nu var det dags för slutprovet. Därför var det förvånansvärt mycket folk som stod och väntade. Kyrkan är ändå inte jättestor, tänkte jag. Den var klart vacker, och arkitekturen där inne var överraskande pampig och tilltalande för ögat.

De flesta var väldigt uppklädda i kostym och fina klänningar och det hela togs ändå på ganska stort allvar. Huruvida föräldrarna var strikt kristna och gick i kyrkan eller inte vet jag inte, men mestadels av all deltagande var svenskar om man gick på utseende. Annars stod allihop och pratade om dittan och dattan i början. Troligtvis med släkt och med bekanta. Jag höll mig mest till mina släktingar som jag var där med då jag inte kände någon annan eftersom det var i Uppsala. Det var dock inget konstigt då de flesta ungdomar verkade förvånansvärt tysta. Kort därefter blev vi iallafall tillåtna att gå in i kyrkan och sätta oss på valfria platser.

Exteriören på Ekeby kyrka(bild tagen från google då jag själv inte tog bilder på själva arkitekturen)

Under besöket

När vi sedan satt oss ned väntar vi ett tag och sedan tågade alla konfirmander in, klädda i vita klädnader. Det liknade ett luciatåg på ett sätt då alla gick två-och-två och bar vita kläder. De ställde sig sedan där längst fram i salen och sjöng några psalmer som vi andra även sjöng med i då det fanns psalmböcker vid varje sittplats. Det var dock de vanligaste psalmerna som brukar sjungas vid skolavslutningar så det var inte jättesvårt att hänga med. Vi hade även fått program över hela konfirmationen, så vi kunde lätt hänga med kring vad som hände.

Därefter talade prästen till oss i publiken, men även till konfirmanderna om vad de gjort under läsåret. Där togs först de religiösa exemplen upp, såsom nattvarden, bibelstudier etc. Sedan tog han upp lite oseriösare aktiviteter som de även hållit på med. Efter detta var det dags för ännu några psalmer, och publiken sjöng med men konfirmanderna var ganska blyga och sjöng relativt tyst. När sången tystnar går prästen tillsammans med tidigare konfirmander fram till varje ny konfirmand och ger dem nattvarden. Sedan går prästen och de tidigare konfirmanderna fram till konfirmanderna och placerar sina händer på dennes huvud samtidigt som han ber för dem. Detta gjorde han på alla som skulle konfirmeras samtidigt som de fick varsin ros. Exakt vad han sade minns jag inte, men han tog upp att varje person nu visat sin tro till Gud.

Därefter ställde sig alla konfirmander på två led där de stod parallellt mittemot varandra med prästen i mitten av de två leden. Han läste upp några böner innan han började “provet” som omfattade diverse frågor till konfirmanderna. Alla frågor handlade uppenbarligen om Gud och Jesus och frågorna var inte de lättaste. Dock lyckades alla svara på frågorna de fick även fast det var lite fnissigt och oseriöst. När detta var klart var “provdelen” slut och alla sjöng sedan några sista psalmer och prästen läste upp en sista bön innan han tackade alla konfirmander och gratulerade dem.

Interiör av kyrkan (Bild tagen från Google då jag själv inte fotade arkitekturen)

Tiden efter

När hela ceremonin sedan var slut gick några av de tidigare konfirmanderna fram och samlade in kollekt från alla i publiken. De ny-konfirmerade gick ut först och därefter rörde sig alla anhöriga mot utgången för att fotografera och gratulera sina söner och döttrar, eller i mitt fall min kusin. Efter detta växlade de flesta några ord med samma personer som de pratade med innan konfirmationen och några pratade med prästen. Men efter detta var allt slut och det var inte mycket mer som hände efter detta som kan kopplas till konfirmationen. De flesta åkte hem och åt någon slags lunch/middag. Likaså gjorde jag och min släkt.  

Väl hemma hos min kusin serverades vi mycket god mat och runt matbordet blev det mycket frågor kring hur allt gick till, vad som var svårt etc. men sedan blev pratet riktat mot annat. Min kusin fick även väldigt mycket presenter efteråt, smycken och pengar bl.a. Detta är en sak som jag tidigare sett i flera sammanhang kopplade till konfirmationen. Att konfirmanden vet om att denne kommer få fina presenter om hen konfirmerar sig, och därav väljer att konfirmera sig just för att få de fina presenterna, och dyra sådana. Presenter som kan handla om mycket pengar, fina smycken och klockor etc. Därför känns hela grejen väldigt materialistisk.

Samt att ungdomarna som konfirmerar sig för just den anledningen kanske inte riktigt borde konfirmera sig. Det är således inte det som själva konfirmationen går ut på. Däremot är det väldigt motsägelsefullt eftersom jag själv troligtvis skulle konfirmerat mig av samma anledning om jag nu skulle konfirmerat mig, då även jag tänkte på det sättet. Därför har jag inte så mycket att säga om saken då jag tänkte likadant. Men nu i efterhand, även fast jag inte konfirmerat mig, så kan jag tycka att hela grejen med att konfirmera sig känns dumt om man tänker så. För det är ändå en religiös utbildning som ska stärka kontakten och tron mellan dig och Gud, vilket det inte gör om man endast konfirmerar sig på grund av presenterna som väntas.

Sedan kan man såklart även konfirmera sig eftersom det är en fin tradition och eftersom det kan vara kul och skapa gemenskap. Då kanske presenterna bara känns som en bonus. Men det är inte många jag hört detta ifrån, inte från början i alla fall. Då har jag fått uppfattningen att folk bara tänkt på presenterna och därför valt att konfirmera sig.

Därför är mina tankar kring detta ganska splittrade i och med att jag själv skulle konfirmerat mig av samma anledning. Dock gjorde jag inte det, men om jag skulle gjort det. Men samtidigt kan jag tänka nu i efterhand att det där tankesättet nästan känns en aning respektlöst mot de som faktiskt konfirmerar sig för att de tror på Gud och för att de faktiskt vill få ett djupare band med Gud genom konfirmationen. För det är ändå det som hela ceremonin går ut på. För logiskt sett borde man väl ändå ha en grundtro om man faktiskt väljer att konfirmera sig?

Däremot vet jag inte hur många ungdomar idag, eller vuxna för den delen, som är religiösa i Sverige. Så som det känns är inte många religiösa i alla fall. Det i sig kanske också visar hur konstigt det är att barnen konfirmerar sig även fast föräldrarna inte är religiösa, till exempel. Vilket är lite motsägande då jag hört att det är många vars föräldrar inte är religiösa, men som ändå uppmanar barnen att konfirmera sig. Dock har detta grundat sig i att det är tradition och att föräldrarna själva gjort det. Det var åt liknande saker som detta som mina tankar svävade åt kring anledningen till varför man konfirmerar sig. Annars tyckte jag att det var en intressant sak att uppleva. Dessutom var även denna kyrka väldigt vacker, speciellt interiören som var väldigt detaljerad och sittplatserna skiljde sig mot de bänkar som har varit i alla andra kyrkor jag varit i.

Alla konfirmander i vitt, tidigare konfirmander som hjälpte till under konfirmationen samt prästen utanför kyrkan efter konfirmationen