Besöksrapport 3 - Hare Krishna(Radha Krishna) på Korsnäs gård - Lowa Heimer

Gaura Arati Kvällsbön klockan 19:00

Iskcon Hare Krishna(Radha Krishna)-tempel, Korsnäs gård, Grödinge

Foto: från Hare Krishnas hemsida på själva byggnaden

Foto: i trädgården, själva templet låg inuti den största byggnaden

Innan besöket

Att besöka Hare Krishna är faktiskt något som jag blev ganska intresserad av när min mamma nämnde det som ett förslag på en religiöst plats att besöka. Främst då hinduismen är en av de religioner jag finner mest intressant. Och eftersom Hare Krishna grundar sig ur vaishnavismen från hinduismen var detta roligt. Däremot hade jag inte alls stor koll på hur deras böneritualer gick till i praktiken. Min kunskap låg mest i vilka gudar som finns och vad respektive gud står för, men detta var som sagt för hinduismen och inte helt hur Hare Krishna visar sin dyrkan. Därför var det överraskande att det fanns ett Hare Krishna-tempel relativt nära. Däremot var inte min bild av ett Hare Krishna-tempel det av en herrgård eller en gård ute på landet. Därför var det ganska överraskande att se när vi, min pappa följde även med, sedan kom fram till Korsnäs Gård i Grödinge.

Vi såg att parkeringen var ganska stor, men inga bilar var där. Det fanns även en karta över hela gården där utanför. Där stod det att det skulle finnas en reception, vilket verkade rimligt att gå till för att se om någon var där. För när vi gick runt där i trädgården, som var väldigt stor var det till synes ganska tomt överallt och många dörrar till husen var öppna. Men receptionen var släckt och det fanns ingen där, så vi var ganska vilsna och visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Det kändes konstigt att klampa runt på någon annans mark liksom. Inte långt efter kom en kvinna fram till oss och såg lite nyfiken ut. Hon frågade oss om vi pratade engelska, vilket vi såklart gör. Sedan frågade hon om vi ville fråga lite frågor, men eftersom vi ville vara med på deras kvällsbön bad hon oss vänta lite och så kunde hon följa med, för hon skulle ju delta. Därefter frågade hon lite om vad jag skulle skriva, vilken skola jag går på. Hon berättade även att en femton elever hade kommit på besök tidigare den dagen och att de deltog i flera timmar. Dessutom sade hon att hon kom från Tyskland egentligen, och att hon bott på det här stället i 30 år. Hon försäkrade också att hon trivdes jättebra här, vilket jag inte vet varför hon sade då jag inte frågade om just det. Men vi följde i alla fall med in till det stora huset. Vi tog av oss skorna och följde sedan med in till templet som låg inuti det stora huset. Där pratade vi lite mer om dittan och dattan och pappa nämnde att han själv varit på besök hos Hare Krishna när han gick i skolan, vilket hon tyckte var intressant. Sedan började de fixa inför kvällsbönen och bad oss att sätta oss ned på ett par stolar som stod utplacerade längst bak i salen.

Under besöket

Foto: från Hare Krishna Korsnäs gård hemsida då jag inte visste om man fick ta bilder

Kort därefter började ceremonin med att prästen ställde sig längst till vänster av “scenen” där han blåste i ett snäckskal. Ljudet var högt och lät speciellt, inte något jag tidigare hört. Senare fick vi veta att de blåste i den för att jaga bort onda andar. Efter det började prästen, som var iklädd en rosa klädnad som han virat runt sig, tända rökelser och hela salen började dofta sockervadd, enligt mig. Därefter gjorde prästen rörelser med handen över och framför gestaltningar av gudar(De på bilderna ovan). Sedan började två av kvinnorna av totalt fyra kvinnor spela på pyttesmå cymbaler med snören emellan dem. Efter ett tag började hon som vi pratade med nynna på en låt som de sedan drog ned en skrift med låttexten på och sjöng efter. Låten fick vi efteråt reda på att den var på sanskrit. Samtidigt rörde några med armarna uppe i luften och dansade till musiken.

Fortsättningsvis började prästen tända eld på ett fyrfat som han rörde i cirklar framför altaret. När han var klar ställde han detta på ett litet bord framför gudsgestalterna. En av kvinnorna tog fyrfatet med brinnande eld och gick fram med den till en gestaltning av grundaren av Hare Krishna-rörelsen som var placerad längst bak i salen. Därefter gick hon fram till alla i rummet och lät dem föra fram händerna över elden och svepa uppåt mot ansiktet. Hon lät även mig och min pappa göra detta.
Därefter fortsatte sången och snart övergick det till mantrat “Hare Krishna”. Jag vet inte hur många gånger de sjöng den ramsan, den hann i alla fall fastna i huvudet på mig.

Efter detta tog prästen fram en liten behållare som han upprepade samma mönster med som han gjorde med fyrfatet med elden. Denna ställde han på det lilla bordet, och samma kvinna tog denna och gick längst bak och stänkte vatten över gestaltningen av grundaren. Även detta fick alla i salen ta del av, inklusive oss.

Nästa sak som prästen lade på bordet var en blomma, som hon gjorde likadant med.
Mantrat och spelandet fortsatte.
Sedan lät prästen fläkta med en stor tofs av hår från en jak över altaret, och därefter en solfjäder av påfågelfjädrar. Detta förklarade två av kvinnorna att det var för att, eftersom Hare Krishna “religionen" härstammade från varma Indien var detta uppskattat då det var så hett. Varför de använde just hår från jak och fjädrar från påfågel visste dem inte.

Hursomhelst, avslutade hon från Tyskland som vi pratade med lite smått med mantrat och sade någonting, möjligtvis en bön på sanskrit, medan de andra kvinnorna satt på knä och lutade sig framåt med armarna medan dem sade “Hare Krishna” då och då.

När detta var klart gick kvinnan som såg yngst ut och hämtade en låda och en annan hämtade dynor. Dessa satte dem sig på och kvinnan som hämtade lådan, som i själva verket var en liten orgel, började spela och fortsätta en ny sång på sanskrit. Sedan började prästen filma medan kvinnorna sjöng och spelade. Han filmade hela akten faktiskt, vilket överraskade mig då jag inte trodde att det var tillåtet att fota eller filma i templet. När han sedan var klar gick han fram och blåste i snäckskalet och då verkade kvällsbönen vara klar.

Efter besöket

När ceremonin var slut gick en kvinna som tidigare inte deltog i ceremonin fram till oss och gav oss sötsaker. Hon frågade även om vi talade svenska eller engelska. Därefter bad hon oss följa med för att hon skulle visa några böcker som kanske kunde vara till hjälp eftersom jag sade att jag skulle skriva en skoluppgift om det här besöket. Hon var även väldigt hjälpsam och berättade mycket om varför de gjorde vissa saker, exempelvis varför de inkluderade eld och vatten. Hon talade också om varför de hade påfågelssolfjädern och jak-tofsen som prästen viftade med. Det var bara några frågor som hon svarade på, men hon var väldigt ivrig att svara på alla frågor vi hade. Hon erbjöd oss till och med att äta middag med dem och gav oss rekommendationer om flera olika Hare Krishna-sällskap. Jag fick även en bok som kanske kunde hjälpa mig i mitt arbete, som jag beskrev för henne.

Efter det lät hon oss prata med en annan kvinna, som följde med oss ut och svarade på ytterligare frågor. Hon förklarade även att de inte såg på Hare Krishna som en religion. Hon menade på att “Krishna consciousness”  som de gärna använde sig av, var ett begrepp som beskrev deras tro och levnadssätt bättre. Deras levnadssätt och “religion” syftade mycket mer på det andliga och det kroppsliga som ett jämfört med andra religioner som separerar detta. Deras böneritualer beskrev hon nästan som meditation och som något avslappnande och enkelt. Annars sade hon inte så mycket mer som jag minns, för vi var tvungna att gå och hon behövde gå hon också.

Hursomhelst, var detta ganska roligt ändå, eftersom miljön och atmosfären var väldigt fin. Utsmyckningarna var väldigt fina då det fanns en gigantisk ljuskrona i taket, och jag älskar ljuskronor. Men annars var jag ganska förvirrad efter besöket då det hände så mycket som jag knappt hängde med i. Däremot upplevde jag väldigt mycket aha-upplevelser efteråt då det var då jag fick svar på vissa frågor och varför de gjorde si och så.

Foto: sötsakerna och boken jag fick