Protestantisk konfirmation i Ekeby kyrka, Uppsala
Innan besöket
Personligen hade jag inte varit på någon annans konfirmation innan jag gick på denna som jag skriver om, samt inte konfirmerat mig heller. Därför var själva konfirmationscermonin i kyrkan som jag gick på relativt nytt för mig. Jag visste ungefär vad man gör på konfirmationsmötena som leder till konfirmationen, då jag hört från andra släktingar och vänner om hur deras konfirmationer gått till. Där har jag fått uppfattningen att detta oftast omfattade att konfirmanderna träffas minst en gång i veckan i någon av kyrkornas församlingshem, eller i själva kyrkan. Väl där läste de i bibeln, gick igenom religionens budskap och blandade detta med roliga aktiviteter. Många samtal om livet och hur religionen och Gud kopplas till detta togs även upp och pågick ungefär under ett läsår tills själva konfirmationen genomfördes som ett slags prov och en bekräftelse på att man genomfört utbildningen och tagit ett till steg i sin tro. Detta stämmer även in på det som min kusin, vars konfirmation jag gick på, berättade att hon gjort under tiden fram till konfirmationen. Däremot har jag nu förstått att vägen till konfirmation kan ske på flera olika sätt än detta. Men också att det inte alltid handlar om själva tron när det kommer till anledningar till att folk konfirmerar sig. Åtminstone inte från de jag pratat med.
Hursomhelst, precis innan vi skulle gå in i kyrkan var stämningen väldigt högtidlig och alla stolta föräldrar stod där utanför och väntade spänt på att få gå in. Men det fanns ändå en gemensam glädje i luften. Deras barn hade ju trots allt tagit sig igenom hela “utbildningen” eller vad man ska kalla det, och nu var det dags för slutprovet. Därför var det förvånansvärt mycket folk som stod och väntade. Kyrkan är ändå inte jättestor, tänkte jag. Den var klart vacker, och arkitekturen där inne var överraskande pampig och tilltalande för ögat.
De flesta var väldigt uppklädda i kostym och fina klänningar och det hela togs ändå på ganska stort allvar. Huruvida föräldrarna var strikt kristna och gick i kyrkan eller inte vet jag inte, men mestadels av all deltagande var svenskar om man gick på utseende. Annars stod allihop och pratade om dittan och dattan i början. Troligtvis med släkt och med bekanta. Jag höll mig mest till mina släktingar som jag var där med då jag inte kände någon annan eftersom det var i Uppsala. Det var dock inget konstigt då de flesta ungdomar verkade förvånansvärt tysta. Kort därefter blev vi iallafall tillåtna att gå in i kyrkan och sätta oss på valfria platser.
Exteriören på Ekeby kyrka(bild tagen från google då jag själv inte tog bilder på själva arkitekturen)
Under besöket
När vi sedan satt oss ned väntar vi ett tag och sedan tågade alla konfirmander in, klädda i vita klädnader. Det liknade ett luciatåg på ett sätt då alla gick två-och-två och bar vita kläder. De ställde sig sedan där längst fram i salen och sjöng några psalmer som vi andra även sjöng med i då det fanns psalmböcker vid varje sittplats. Det var dock de vanligaste psalmerna som brukar sjungas vid skolavslutningar så det var inte jättesvårt att hänga med. Vi hade även fått program över hela konfirmationen, så vi kunde lätt hänga med kring vad som hände.
Därefter talade prästen till oss i publiken, men även till konfirmanderna om vad de gjort under läsåret. Där togs först de religiösa exemplen upp, såsom nattvarden, bibelstudier etc. Sedan tog han upp lite oseriösare aktiviteter som de även hållit på med. Efter detta var det dags för ännu några psalmer, och publiken sjöng med men konfirmanderna var ganska blyga och sjöng relativt tyst. När sången tystnar går prästen tillsammans med tidigare konfirmander fram till varje ny konfirmand och ger dem nattvarden. Sedan går prästen och de tidigare konfirmanderna fram till konfirmanderna och placerar sina händer på dennes huvud samtidigt som han ber för dem. Detta gjorde han på alla som skulle konfirmeras samtidigt som de fick varsin ros. Exakt vad han sade minns jag inte, men han tog upp att varje person nu visat sin tro till Gud.
Därefter ställde sig alla konfirmander på två led där de stod parallellt mittemot varandra med prästen i mitten av de två leden. Han läste upp några böner innan han började “provet” som omfattade diverse frågor till konfirmanderna. Alla frågor handlade uppenbarligen om Gud och Jesus och frågorna var inte de lättaste. Dock lyckades alla svara på frågorna de fick även fast det var lite fnissigt och oseriöst. När detta var klart var “provdelen” slut och alla sjöng sedan några sista psalmer och prästen läste upp en sista bön innan han tackade alla konfirmander och gratulerade dem.
Interiör av kyrkan (Bild tagen från Google då jag själv inte fotade arkitekturen)
Tiden efter
När hela ceremonin sedan var slut gick några av de tidigare konfirmanderna fram och samlade in kollekt från alla i publiken. De ny-konfirmerade gick ut först och därefter rörde sig alla anhöriga mot utgången för att fotografera och gratulera sina söner och döttrar, eller i mitt fall min kusin. Efter detta växlade de flesta några ord med samma personer som de pratade med innan konfirmationen och några pratade med prästen. Men efter detta var allt slut och det var inte mycket mer som hände efter detta som kan kopplas till konfirmationen. De flesta åkte hem och åt någon slags lunch/middag. Likaså gjorde jag och min släkt.
Väl hemma hos min kusin serverades vi mycket god mat och runt matbordet blev det mycket frågor kring hur allt gick till, vad som var svårt etc. men sedan blev pratet riktat mot annat. Min kusin fick även väldigt mycket presenter efteråt, smycken och pengar bl.a. Detta är en sak som jag tidigare sett i flera sammanhang kopplade till konfirmationen. Att konfirmanden vet om att denne kommer få fina presenter om hen konfirmerar sig, och därav väljer att konfirmera sig just för att få de fina presenterna, och dyra sådana. Presenter som kan handla om mycket pengar, fina smycken och klockor etc. Därför känns hela grejen väldigt materialistisk.
Samt att ungdomarna som konfirmerar sig för just den anledningen kanske inte riktigt borde konfirmera sig. Det är således inte det som själva konfirmationen går ut på. Däremot är det väldigt motsägelsefullt eftersom jag själv troligtvis skulle konfirmerat mig av samma anledning om jag nu skulle konfirmerat mig, då även jag tänkte på det sättet. Därför har jag inte så mycket att säga om saken då jag tänkte likadant. Men nu i efterhand, även fast jag inte konfirmerat mig, så kan jag tycka att hela grejen med att konfirmera sig känns dumt om man tänker så. För det är ändå en religiös utbildning som ska stärka kontakten och tron mellan dig och Gud, vilket det inte gör om man endast konfirmerar sig på grund av presenterna som väntas.
Sedan kan man såklart även konfirmera sig eftersom det är en fin tradition och eftersom det kan vara kul och skapa gemenskap. Då kanske presenterna bara känns som en bonus. Men det är inte många jag hört detta ifrån, inte från början i alla fall. Då har jag fått uppfattningen att folk bara tänkt på presenterna och därför valt att konfirmera sig.
Därför är mina tankar kring detta ganska splittrade i och med att jag själv skulle konfirmerat mig av samma anledning. Dock gjorde jag inte det, men om jag skulle gjort det. Men samtidigt kan jag tänka nu i efterhand att det där tankesättet nästan känns en aning respektlöst mot de som faktiskt konfirmerar sig för att de tror på Gud och för att de faktiskt vill få ett djupare band med Gud genom konfirmationen. För det är ändå det som hela ceremonin går ut på. För logiskt sett borde man väl ändå ha en grundtro om man faktiskt väljer att konfirmera sig?
Däremot vet jag inte hur många ungdomar idag, eller vuxna för den delen, som är religiösa i Sverige. Så som det känns är inte många religiösa i alla fall. Det i sig kanske också visar hur konstigt det är att barnen konfirmerar sig även fast föräldrarna inte är religiösa, till exempel. Vilket är lite motsägande då jag hört att det är många vars föräldrar inte är religiösa, men som ändå uppmanar barnen att konfirmera sig. Dock har detta grundat sig i att det är tradition och att föräldrarna själva gjort det. Det var åt liknande saker som detta som mina tankar svävade åt kring anledningen till varför man konfirmerar sig. Annars tyckte jag att det var en intressant sak att uppleva. Dessutom var även denna kyrka väldigt vacker, speciellt interiören som var väldigt detaljerad och sittplatserna skiljde sig mot de bänkar som har varit i alla andra kyrkor jag varit i.
Alla konfirmander i vitt, tidigare konfirmander som hjälpte till under konfirmationen samt prästen utanför kyrkan efter konfirmationen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar