Jonas P Stigenberg: Bröllop

Den 13 april fick jag äran att närvara en släktings bröllop, även om detta inte är ett besök jag gjorde i syfte att återberätta i denna uppgift eller ett besök jag gjort nyligen, så känner jag att det är värdigt att användas som material.

Innan besöket

Dagen började relativt tidigt, runt 8:30. Jag klev upp och klädde mig den klädkod vi blivit tilldelade på förhand. Därefter var det en 20 minuters bilfärd mot älvsjö där vi skulle möta upp resten av släkten. Det var en stressig atmosfär och den klassiska stelheten i min släkt hjälpte inte med att mjuka upp situationen. Hur som, efter lite småprat och krångel med tider och menyer så bar det av mot Sundby gård (bruden och brudgummen hade egentligen redan gift sig under sin senaste resa till rom, men de insisterade på att det skulle göra det ‘’kyrkligt’’ hemma i Sverige dessutom).

Under besöket

För att gå direkt till ceremonin så hoppar jag över allt innan själva giftemålet. Detta var det första giftemålet jag varit med om och jag förväntade mig nog lite mer ‘’amerikanskt’’ för att vara ärlig, det hela gick ganska fort.

Byggnaden vi befann oss i var inte en kyrka eller liknande, utan en mycket fin villa-liknande hyres lokal. Allt var dekorerat från golv till tak, från levande ljus till överbelamrade bord och allt däremellan, nu när jag tittar tillbaka på det och alla foton så var det riktigt fint gjort. Under ceremonin så stod alla upp då det inte fanns några direkt utplacerade sittplatser som man kunde se det hela från. Först så reste brudgummen på sig och höll ett kort tal vilket handlade om hans eviga kärlek och annat dylikt, det fortsatte sedan med att både bruden och brudgummen gick arm i arm tillsamman upp mot ett podie med inspelad musik i bakgrunden (dock inte den klassiska bröllopsmusiken, utan det var något annat som jag inte kände igen). En präst iklädd full kavaj och med en bibel under armen stod och väntade vid podiet, vilket var lika stor cliché som det låter. Allt det följdes av en ganska stel och pinsam tystnad innan prästen började prata. Både bruden och brudgummen hade skrivit egna löften som dem fick läsa upp för varandra och det hela avslutades med en vigselring, en kyss och en hel del massa applåder samt den klassiska glada bröllopsmusiken i bakgrunden.  

efter besöket

Det hela var lite svårt för mig att ta in för stunden, först och främst för att jag är renodlad ateist. för det andra så har jag lite svårt för det hela konceptet bakom giftemål. Det hela var vackert, prästen var enligt den uppfattning jag fick professionell och allt var uppstoppat, stelt, stressigt, nervöst sedan mer därtill, precis vad man förväntar sig av ett bröllop.

Som tur är så gick jag faktiskt och pratade lite med prästen efter själva ceremonin och han var en normal trevlig medelålders man som hade en ganska så annorlunda uppfattning kring vad ett giftemål var i jämförelse till mig. Jag nämnde att jag uppfattat det som kommersiellt och ett sätt för företag att tjäna pengar. Men enligt honom så, även om människorna som gifter sig inte är troende så blir ceremonin något speciellt i sig och på så sätt bindande. Han  berättade att på väldigt många av bröllopen han hade vigt på så är de förlovade egentligen inte troende utan är bara ute efter den klassiska ceremonin för få en känsla av äkthet.

Jag skulle väl kanske inte säga att jag ändrat min åsikt kring bröllop men jag kan skulle nog våga erkänna att det hela var inte lika ‘’hemskt’ som jag förväntat mig från början.

Jonas Stigenberg