Summa sidvisningar

fredag 27 april 2018

Arbetsschema för återstående dagar med ändringar


Arbetsschema för HUM15
Religionskunskap 1 - Vårterminen 2018

V
Datum
Avsnitt

Tors 26/4
Moral och etik (Grupparbete)
Fre 27/4
Moral och etik (Grupparbete)
18
Tis 1/5
Internationella arbetarnas solidaritetsdag!
Tors 3/5
Prov (Abrahamitiska religioner)!
Fre 4/5
Diskussion kring världsreligioner: Vad har vi lärt oss?
19
Tis 8/5
Nationella prov i svenska
Tors 10/5
Kristi Himmelsfärds Dag. Vi får inte lov att träffa varandra!
Fre 11/5
Lovdag. Vi får inte lov att träffa varandra!
Sön 13/5
Sista inlämningsdag: Besöksrapporter
20
Tis 15/5
Elevledda lektioner i ”Moral och etik”, Alternativa livsåskådningar
Tors 17/5
Elevledda lektioner i ”Moral och etik”, Alternativa livsåskådningar
Fre 18/5
Eventuellt omprov
21
Tis 22/5
Civil olydnad
Tors 24/5
Dödshjälp
Fre 25/5
Sex och sexmissbruk
22
Mån 28/5
Betygen skrivs in!
Tis 29/5
Mingel inför framtiden!
Tors 31/5
Life of Brian!

Obs!
1)      Schemat är ett levande dokument! Det innebär att vissa förändringar (som skall gagna ungdomarna i gruppen) kan förekomma.
2)      Gruppen som arbetar med ”Moral & Etik” och ännu inte bokat tid skall göra detta!
3)      Alternativa livsåskådningar väljs efter gruppens önskemål.


torsdag 26 april 2018

Exempel på besöksrapporter (Buddhistiskt Tempel)

Och slutligen här har ni adressen till en rapport:
https://drive.google.com/file/d/0B8RX3eZZNX5XQThpb3gxVEI1NTg/view?usp=sharing

Exempel på besöksrapporter (Rikets sal)

Jag visste inte så mycket om Jehovas Vittnen tidigare. Jag visste att de var kända för sin fundamentalism och att de väldigt ofta brukar gå och knacka på hemma hos folk för att försöka värva dem till att gå med i deras församling. De har ringt på hos oss flera gånger och de är artiga och trevliga vilket gör att det kan bli svårt att avvisa dem ifall man inte är intresserad av att lyssna på dem. Jag tänkte därför att det skulle vara lämpligt att göra ett besök hos dem, eftersom de knackat på vår dörr så många gånger nu och för att få veta vad de egentligen tycker och tänker.

Jag valde att samordna besöket hos Jehovas vittnen med några från klassen. Vi valde att besöka dem på tisdagen den 18 november och vara med under vad de kallar ”församlingens bibelstudium” som var klockan sju på kvällen. Jag visste sedan innan vart Rikets sal låg, så jag hade koll på hur byggnaden såg ut sen innan. En del kanske tror att det ska se ut mer som en kyrka, men i själv verket var det ett vanligt rött trähus med en svart skylt där det stod ”Rikets sal”.

Väl inne i byggnaden välkomnades vi direkt och människor kom fram och presenterade sig och frågade vilka vi var. Vi berättade att vi kom från Tumba Gymnasium och de verkade tycka att det var kul att vi kom och besökte dem. Vi hängde av oss våra jackor i foajén och gick sedan in lite längre för att prata med några i församlingen. En kvinna tog med oss till ett rum där de förvarade massor av broschyrer och delade ut ett par stycken till var och en av oss. Vi var fem personer inklusive mig. Folk började sedan bege sig in mot en större samlingssal så vi gick med dem in dit. De undrade vart vi ville sitta och föreslog att kanske längst bak var mest passande och jag och mina vänner satte oss då längst bak på en rad med rödklädda mjuka stolar. En kvinna kom och gav några av oss sånghäften och biblar att låna innan själva gudstjänsten började.

Salen var ganska stor, men inte lika stor som jag hade förväntat mig. Trots det så var det ganska många människor där, vilket jag inte hade trott med tanke på att det var en kväll mitt i veckan då folk kanske precis slutat arbetet. Själva salen var inte så speciell tycker jag. Det fanns stolsrader som var symmetriskt ställda, små fönster med gardiner och ett podium längst fram i mitten, ingenstans såg jag heller några kors, reliker eller ikoner. Det var mestadels medelålders och äldre människor i salen, men här och var fanns några småbarn som satt med sina föräldrar. De flesta barnen satt längst bak, framför där vi satt.

Mannen som skulle leda gudstjänsten berättade vilken sång församlingen skulle sjunga och kort därpå började någon spela en melodi och alla ställde sig upp och började sjunga. Efter det hade mannen något som jag tyckte liknandes vid en genomgång, där han läste ur bibeln och även människorna i församlingen kunde få läsa. Sedan ställe han frågor där församlingen fick räcka upp handen och svara på genom mikrofoner som fanns vid sidan av varje stol. Det verkade inte som att det var någon som skämdes för att räcka upp handen utan det var alltid ett flertal händer i luften där människor ville svara på frågorna han ställde. Församlingen fick även räcka upp handen och ta ett citat från bibeln och förklara hur de tänkte kring vad som stod. Mannen som ledde gudstjänsten uppmuntrade alla och tackade för varje svar och något som jag tyckte var märkligt var att han kunde namnen på alla i församlingen. Varje gång han skulle tilldela ordet till någon så sa han personens efternamn, det lät väldigt hövligt och trevligt. Ibland kunde jag dock inte höra allt vad det sa eftersom att barnen störde då de småpratade, sjöng och gick omkring lite som de ville i salen.

Jag är inte någon som brukar gå till kyrkan till vardags. Jag brukar följa med min familj till kyrkan någon gång ibland. Även om jag inte besöker kyrkor ofta märker jag stor skillnad från kyrkor jag har besökt och Jehovas vittnen. Hur hela sammankomsten går till är väldigt annorlunda från de kyrkor jag varit i som mer handlar om prästens predikan där församlingen brukar vara tyst och hela tiden ha fokus på altaret förutom vid sångerna, men även byggnaden och utsmyckningen är väldigt annorlunda. Jag fick en ganska positiv bild i huvudet efter besöket i Rikets sal, främst för att de var så trevliga och inbjudande, det märktes att de välkomnade alla till församlingen. Från början tyckte jag att det var lite märkligt hur hela sammankomsten gick till, men sedan funderade jag kring vad de hade namngett det till. ”Församlingens bibelstudium” hette det, och då kunde jag förstå att det verkligen handlade om att församlingen studerade bibeln, likande vid en skola. Jag tycker att det var lärorikt och intressant att besöka dem och få reda på hur deras sammankomster ser ut.

Exempel på Besöksrapporter, Moskén i Fittja

Och här har ni ytterligare en adress:
https://drive.google.com/file/d/0B8RX3eZZNX5XYzVweENtQk5ZbEU/view?usp=sharing

Tre andra exempel!

Och en länk till:
https://drive.google.com/file/d/0B8RX3eZZNX5XMFNPQzhYUXJyM28/view?usp=sharing

Exempel på besöksrapporter (tre rapporter)

Livsåskådnings besöksrapport

#1 Moskén i Fittja 
Moskén har alltid vart en plats jag har länge velat besöka och uppleva vad som sker bakom stängda dörrar men det har aldrig känts rätt av någon anledning. 

När jag gick i mellanstadiet och början av högstadiet, minns jag att många muslimer inte fick besöka andra religiösa platser så som kyrkan, synagoga och liknande. På grund av det kunde inte de följa med när hela klassen skulle vara med i Lucia tåg och sjunga i kyrkan. Jag är själv kristen och har aldrig blivit förbjuden av någon från att besök andra religiösa platser men jag har upplevt att det automatisk har blivit så att det känns fel att besöka andra ställen än kyrkan. Eftersom ingen annan gjorde det. Men nu fick jag en möjlighet att besöka en moské tillsammans med några andra från klassen. 


Tidigare kunskaper om moskén och dess aktivitet:
Jag kände inte till mycket om vad som sker bakom de stängda dörrarna i en moské. Den kännedom jag har är att de som besöker moskén gör så för att närma sig gud- Allah men även för att muslimer bad böner och tacka Gud för olika saker. Men jag visste  även att muslimer ber med en bön matta och att den ska vara riktade mot Mecka. 

Några förväntningar?
Utifrån de bönemattor jag har set, är de väldesignade och fina därför tror jag att det kommer vara någon slags av mönster och designer i byggnaden. Jag vet bara vart vi ska åka och vart moskén ligger däremot har jag ingen aning om det är en riktig moské eller en lokal. Om det är moské då tror jag att det kommer se ut som att de som en arena- bönemattor och imamen där ex fotbollsspelarna håller sig och sen tror jag att där vi kommer få sitt är där läktaren skulle ha vart. Det är bilden jag får när jag blundar. Jag tror även att Imamen kommer läsa ur koraner, kanske under hela tiden vi är där. Jag tror att det kommer vara högljutt. Om de inte håller sin gudstjänst den dagen då har jag ingen aning om vad som kommer hända och vad jag kommer att se.
När jag hade bestämt mig och sagt till dem andra att jag också ville följa med. Såg jag i början fram emot besöket men när dagen närmade sig blev jag mer och mer osäker och det kändes helt fel. Jag var osäker om dem vill att vi tjejer skulle bära slöja eller klä oss på ett bestämt sätt. Jag bet ändå ihop och åkte iväg till moskén som låg i Fittja inte så lång från skolan men även från där jag bor. Jag hade frågat mina muslimska vänner om de kände till moskén men inge av de hade hört tals som den, vilket var lite märkligt för den var så nära oss.

Händelsen och upplevelsen av besöket: Så som vi var påväg att stiga in till moskén  och ju närmar jag kom ingången desto nervösare blev jag. Nervositeten släppte när vi klädde av oss ytterkläderna och tog av oss skorna, det var bara att gilla läget. Vi blev välkomna av en av de från församlingen som hade rätt bortom för han hade tid hos läkaren.

Moskén vi var på var större än vad jag trodde och hur fin som helst. Vi fick en liten guide om hur de byggde moskén och dess uppkomst. Moskén kostade församlingen och andra aktörer ca. 30 miljoner kr plus att de har en kristallkrona hängande som kostade 10 tusen dollar. Allt i rummet som mattorna,tavlor, kakel m.m. var importerade från Turkiet.Inne i rummet vi var i där all underhållning och aktivitet håller rum var stor och fritt. Golvet var täkt med tjocka mattor och golven värmare. Halva delen av vägarna var fint dekorerade med fina kakelmönster.


Runt om i rummet hänger det ”tavlor” där det sår GUD fast på arabiska ”Allah” och andra där det stod Muhammed och andra viktiga profeter. Moskén är 3 våningar och får plats med ett par hundra personer. Där vi befann oss var det som jag hade förväntat mig att det såg ungefär ut som en arena. På första plan där imamen är där ber männen och det är där de finns.  Kvinnorna skulle hålla sig bakom männen på läktaren (där fick vi vara under bönen stunden) den ytan är också täkt med tjock matta. Eftersom att muslimerna där anser att männen kan lätt uppleva sexuella känslor och bli attraherad om kvinnor stod framför dem. På bottenvåningen (under där männen) var fanns det också en till yta lika stor som den över där kunde man också få plats att be. 

Vi blev meddelade om att vi kunde vänta 15-20 min så kunde vi  få vara med under bönestunden som började 12:55. Inte 1 minut sen så var bönestunden igång.  Det började med att en man utförde bönutropet. Mannen stod längst fram men inte där bönemattan var. Alla andra som bestod av män stod längst med honom och bredvid. Bönutroparen bad högt. Först bad han genom att stå mitt emot bönemattan som är riktad åt Mecka sedan vände han sig och bad åt höger där tavlan med ”Allah” hängde och sedan åt vänster.  Alla andra bad rakt fram.

När böneutroparen var klar steg imamen fram och i samband med det ställde alla män sig bredvid varandra och fyllde första raden tills den blev full och sedan stod 2 styckena bakom de andra. Ingen fick stå ensam bakom de andra och därför var 2 styckena tvungna att stå tillsammans bakom alla. Så var strukturen i moskén.

Imamen höll i bönen genom att utföra bön systemet= man ber ska man böja sig på knä, börja på huvudet mot mattan och sedan upp igen och de höll på ett bra tag. Mot slutet av bönestunden bad de åt höger, åt vänster och sen vände imamen  mot de andra och ställde sig med dem i linjen. Resten av männen som stod enligt systemet fick nu sätta sig vart dem ville. Den som avslutade bönestunden var samma person som började den- bönutroparen. Han läst en vers från koranen det kändes mer som att han sjöng. Efter han bad imamen för sista gången  och sen var det slut. Alla reste sig upp hälsade på varandra och gick. För att vi var där så tittade några upp innan de gick. 

Besöket var intressant och jag har lärt mig mycket mer än förr och känner att fördomar och strunt prat hindrar än från att öka sin kunskap om andras livsåskådning och uppleva vilken struktur andra religiösa platser har. Kvinnosynen i moskén är fel tycker jag. Både män och kvinnor attraheras av motsatta kön. Även män kan attraheras av andra män. Det visar bara att ännu är inte det moderna tänkandet  utvecklat inom islam. Så som jag förstått det handlar det inte om lika värde och jämlikhet mellan könen men rädslan föra att tänka/göra något fel som kan leda till synd.

#2 Etiopisk Dop i katolsk kyrka


Min kusin skulle döpas 22 maj 2014 i S:ta Eugenia. En katolsk kyrka i Kungsträdgården. Detta dop skulle bli min första antagligen inte sista.  Det var in första sakrament jag var med i.

Jag visste nästan inget om barn dop förutom att barnet döps i Jesu namn och att prästen heller vatten över barnets huvud och att i vissa fall får man gud föräldrar. Själv är jag döpt när jag var några månader och fick inga gud föräldrar som hade skyldighet att ta hand om mig ifall mina egna föräldrar dog istället sa mina föräldrar att de ger mig till Gud som kan ta hand om mig under hela mitt liv. 

Tiden under:
Innan själva dopet åt vi alla(min kusin hans mamma och pappa och deras släkter och vänner, jag, mamma och min bror och alla andra gäster) lunch på en etiopisk restaurang sedan tog vi oss till kyrkan. När vi alla tog oss till kyrkan så såg vi alla framemot dopet och jag blev tag av de stora ingångs dörrarna till kyrkan och sedan över hur stort det faktiskt var inne i kyrkan. Kyrkan kändes modern och inte gammal och det var svalt och skönt till skillnad från hur varmt det var utomhus. 

Prästen som var katolsk talade först med föräldrarna till min kusin sedan med gud föräldrarna. Efteråt kunde dopet sättas igång. Det var en enkel och smidig ceremoni då prästen läste någon vers från bibeln, frågade föräldrarna om de lovar att uppfostra deras son på ett kristet och katolsk sätt. Problemet var att ingen av oss var katoliker, vi var en blandning av ortodoxer och protestanter. Men det gick ändå sedan fick gud far läsa en vers om  bar och familj sedan döptes min kusin i vatten och föräldrarna fick tända var sitt stearin ljus som de sen tände ett gemenast stearin ljus i symbol för gemenskap och förening med Gud. Mot slutet fick alla föräldrarna, gud föräldrar och prästen skriva under ett avtal. 

Tiden efter:
Jag hade för mig att katolska kyrkan var mycket strikt och strängt men det kanske variera. Jag tyckte att prästen var underlig och oseriös många gånger. Det var ändå en roligt att vittna en sakrament med en lättsam miljö och underhållning. Det var inte spänt alls. Dopet påminde mig mycket om  Etiopisk vigsel ceremoni där  paret också tänder var sitt stearinljus sedan ett tillsammans av samma syfte som under dopet.



#3 Nattvarden i ett protestantisk kyrka 
Som det mest av min rapport har jag ännu aldrig vart med under nattvarden då jag aldrig har vart tillåten. Eftersom att de kyrkor jag vart på anser att man bör ha gått på bibel lektioner och döpts om på nytt i just deras församling vilket jag inte hade gjort. Därför har det alltid vart ett hinder för mig. Men under denna sommar i Augusti 2014 åkt jag till hemlandet och fick ta dela v nattvarden men även mycket mer än det.

Min erfarenhet med dessa kyrkor är att dem protestantiska kyrkorna i Etiopien är det finns en stor skillnad med dem protestantiska kyrkorna i Sverige.
När jag var i Etiopien i somras 2014 tog min moster mig till en ny kyrka jag aldrig vart i.
Mina förväntningar och tankar kring kyrkan och vad jag torde skulle hända grundade sig på tidigare erfarenheter. Jag förväntade mig en tråkig präst som läser olika verser från Bibeln med tonen som får en att bli sömnig och som får tiden att stå still. 

Kyrkan jag fick besöka heter LHMM- Living Hope Miracle Ministrey i Addis Abeba. Jag hade inga stora förväntningar om byggnaden och platsen då många av de protestantiska kyrkorna är placerade nästa överallt i staden. Till skillnad från ortodoxa kyrkor och moské är de få men stora och mäktiga. Dessa är stora i storlek då dem äger stor mark och ortodoxa kyrkorna är välbyggda och traditionella även moskén i Addis Ababa.

Tiden under:
När jag och min moster kom till kyrkan var det förstå jag såg att ”kyrkan” inte var stor och som en kyrka man ser på bilder och i böcker.

All aktivitet i kyrkan hölls i en mindre lokal bredvid restauranger.
Lokalen var som sagt liten. Alla stolar stod i rad efter varandra och var vanlig balkong stolar dem i plast och oftast vittna. Förutom de två eller tre stolarna längst fram som såg mer ut som fåtöljer där satt Apostel och några andra.
På höger sida av lokalen ett par stolar ställda där satt dem från kören. Vid altaret stod ett glass bord liknande som där låg hans Ipad och vatten flaska.

Aktivitet
Gudstjänsten började klockan 18:00 och det var en vardag, en onsdag som jag minns det. Vi skulle vara i grupp er om 4 och be tillsammans. Ledaren i Kyrkan bad oss att be om en plats i landet eller staden som vi i gruppen tycker behöver bön. 

      Sedan skulle vi själva i gruppen komma överens om vad/vilka vi ville be för. Efter grupp bönen gick alla tillbaka till stolarna och satte sig. Kyrkan var blandad med kvinnor, män, yngre barn, äldre barn, ungdomar, tonåringar, gamla människor, sjuka, och friska. Och alla satte sig hur och vart de ville. Det fanns inga regler eller bestämd struktur på var alla skulle sitta och m.m.

Sedan började vittnes stund. Där de som ville vittna guds verk kom upp till altaret och vittnade. Efter vittnes stund började ledaren predika och läsa verser från bibeln och talade fritt. Det sjöngs en hel del. Vi ställde oss och sjöng olika lovsånger. (Gospel låter). Mot slutet av gudstjänsten skulle nattvarden hållas. Brödet och vinet delades ut av de som verkställer och ”jobbar” där i kyrkan. Innan vi tog del av nattvarden delade ledaren höll föst upp brödet och började be som även vi gjorde all bad i kör. ”Med det här brödet tro jag med hela mitt hjärta och hela min själ att det är Jesus kropp. Genom att äta denna bit tror jag på att Jesus är med mig i allt jag gör och vakar mig” Sedan skulle man be om något som bekymrade än eller något man ville ha ex om man var sjuk bad vissa om att bli botade av kroniska sjukdomar eller andra sjukdomar. Om man var arbetslös bad man för att få ett jobb man kunde be om allt som man ville att Gud skulle höra. Sedan fick man äta brödet. Och efter det tog han upp vinet som var i ett litet glas (lika stor som en short glass).  Sedan bad vi igen i kör och sa samma sak som med brödet bara att istället för Jesu kropp, sa vi Jesu blod och att vi är täckta med Jesu blod (vi är då skyddade från allt). Vi fick sen dricka vinet som egentligen var Vinto. Efter nattvarden sjöng vi alla i kyrkan lovsånger och sen var gudstjänsten slut. Klockan var då 21:00 etiopisk tid.


Tiden efter:  Jag var glad över att det fanns församlingar som hade ett öppet sinne och inte såg från ett perspektiv. Tack vare det fick jag ta del av nattvarden som var obeskrivlig känsla (föresten jag är troende och det är mina åsikter) och jag kände mig stolt och bra. Efter att ha besökt kyrkan grattade mina släkter men även dem i kyrkan mig för att jag hade tagit ett stort kliv inom min tro.

Precis som olika skolor och lärare tolkar kunskapskraven på olika sätt och agerar efter sin tolkning är det likt inom alla religioner speciellt dem med olika inriktningar och inom dessa inriktningar. I grundskolan lärde jag mig att protestanter sitter tysta under gudstjänsten och det är väldigt strikt. Vilket etiopiska protestanter och dess kyrka inte är. Vi är fria med få regler och alla är välkomna . plus när vi känner av heliga anden inom oss kan vi bli hög ljuda på ett bra sätt och under sånger och musik sitter går det inte att sitta still vi hoppar , klappar och sjunger högt.

Nattvarden var de besök som jag kände jag fick mest utav för att jag bland annat gjorde något jag gjorde något jag inte brukade känna mig bekväm eller trygg med. Att be i grupp och hålla händer med främlingar utan att vara rädd att göra fel var en så kallad milestone för mig. Men också att sitta och lyssna på alla som vittnade vad Gud gjort för dem gjorde gudstjänsten spännande och rolig samtidigt som när ledare , som kallas för Apostel= (Guds utsände) i Etiopien han predikade och läste verser från bibeln och talade fritt. Han lärde ut på ett sätt som ingen annan han tog upp samhällsfrågor och jämförde de med vad som står i bibeln. Han använde sig av bibel appen på sin Ipad och även en projektor som han via den och dator visade upp olycka verser och texter från Bibeln. Men det sjöngs en hel del. Han började sjunga först stycket av en lovsång och sedan sjöng hela kryckan och dem i församlingen spelade piano och de i kören ställde sig upp och sjöng. Även vi ställde oss och sjöng. Vi var all i en helig stämning. Allt det väckt liv i kyrkan.

Efter nattvarden tog slut och innan vi gick hem, sjöng vi alla i kyrkan lovsånger och sen var gudstjänsten slut och vissa gick hem, andra hade med sig vattenflaskor eller något annat som man ville att Apostel skulle be. Vissa hade med sig foton på någon dem känner som Apostel bad för. Andra satt kvar och några andra från församlingen kom till de som satt kvar och bad för dem.  (Det var ofta människor som har det svårt och andra som har dålig ande inom sig (tror det är exorcisten). Dessa människor skrek och slogs och vissa ramlade och svimmade när de från församlingen bad för dem. Innan jag och min moster gick, bad han för mig och sen åkte vi hem.

En länk på hur ett etiopiskt protestantisk gudstjänst kan gå till. OBS! sänk volymen det kan bli högt: https://www.youtube.com/watch?v=3ewYxD_kI_8

Jämförelser och åsikter
Både inom moskén och kyrkan jag besökt på har de ens sak som är struktur. I kyrkan ska det finnas en ledare kan kalla för olika präst, Apostel och i moskén ska det finnas en som ska hålla i utropningen och en imam. Å alla som besöker antingen moskén eller kyrkan  vet hur de ska bete sig och följer systemet som finns. Det känns nästan som att det är en självklar het att alla vet hur man beter sig i moskén eller kyrkan.

En annan punkt är att ingen ställer frågor under aktiviteterna , verken under bön stunden, gudstjänsten, nattvarden eller under dopet. Vilket är underligt. Jag kan förstå varför man inte gör det under själva bönestunden men förstår verkligen alla vad som sägs. Ingen kritiserar ledarna heller eller ifrågasätter dem. Det enda gången jag kan komma på man ifrågasätter någon/något är antingen i skolan/lärarna eller politiska debatter osv. Åter igen känns det som att det finns en osynlig regel om att man inte ska göra det och att det är fel.

Skillnaden är att jag tror inte man firar något i moskén och att det inte finns någon underhållning som musik. Men under nattvarden som jag var på och under hela ceremonin och gudstjänsten sjöng kören och även vi . Vi klappade, hoppade och sjöng högt.
Kvinnosynen betraktas också olika. Inom islam ses kvinnan som besvär och under mannens makt. Men hemma hos de muslimska familjer jag vart hos, vilket är många , är kvinnan den som styr och bestämmer. Barnen är mer rädda och respektera mamman och kvinnan mer än deras pappor och andra män. Männen har större respekt mot sina fruar än förr.  Jag tror på att samhället har ändrats och kvinnorna inser det (äntligen) och låter inte deras män trampa på dem. Men att det finns klyftor mellan könen inom religionen och i moskén komplicerar det hela. De män som inte har förstått kvinnans styrka och värde är de som har ett tanke sätt som under Muhammeds tid. för det är ju då koranen skrevs.

Inom kristendomen finns också stora diskussioner om kvinnosynen men jag har inte upplevt köns segregering inom de besöken jag gjort men också andra gånger jag vart i kyrkan och under min tid som kristen. I Galaterbrevet 3:28  står det "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna ni är alla ett i Kristus Jesus." 
För den troende har skapade Gud Adam och Eva,man och kvinna och det var hade lika stora rättigheter och skyldigheter. Även om det står i Elesierbrevet 5:22,33  "Ni kvinnor foga er efter era män som efter Herren." och "Dessutom skall var och en av er älska era hustru som sig själv och hustru ska visa respekt för sin man."  Ingen stans står det att  kvinnor ska behandlas illa av sina män för männen har rätt till det enligt sin tro. Och det står ju att alla oavsett kön , nationalitet eller ekonomiska förhållande ses lika i Guds syn. Jag tror därför att det är människan efter som skapade könsskillnader när flera aktörer och lärjungar gjorde sina egna tolkningar ut i från samhället då och sedan fortsatte det.  

Så länge människan tolkar, sin tro, samhällssituationer och händelser olika så kan vi inte åstadkomma en perfekt och lika värdigt samhälle tror jag. ex Feminism har tagit stora framsteg och har redan påverkat många i samhället, unga ,äldre, män o kvinnor men ändå tror jag aldrig att det kommer var lika spelregler för bägge könen i samhället.

Besöksrapporter

Tumbagymnasium
torsdag 26 april 2018

Hej ungdomar!

Jag hoppas att ni har det bra!

Som jag lovade er så kommer jag snart att publicera några gamla besöksrapporter som elever i tidigare omgångar skickat in. Bortsett från att jag väljer att ta bort namnet på uppgiftslämnarna ändrar jag inte i rapporterna. Använda gärna dessa som exempel på hur rapporter kan vara utformade.

Glöm inte att det främsta målet med arbetsuppgiften är att ni ska ha bättre förståelse för människor med andra livsåskådningar än du själv.

För att genomföra uppgiften skall du, ensam eller i mindre grupper, besöka tre platser där människor som har tagit en livsåskådning till sig utövar sin egen livsåskådning. Platser ni besöker kan vara religiösa eller politiska. Viktigt är att verksamhet pågår när ni är på plats. Ni får inte besöka samma verksamhet tre gånger.

Efter varje besök lämnar ni en individuell rapport om besöket.

Rapporten skall innehålla tre delar där ni behandlar tiden före besöket fram till när ni står vid dörren för att komma in, tiden under besöket och tiden efter besöket (sammanfattning och eftertanke). Besöksrapporterna betygssätts.
I samband med varje rapport skriv adressen och telefonnumret till respektive plats.

Jag bedömer era tre besöksrapporter tillsammans. Betyget blir mellan F till A. Utebliven rapport innebär F på momentet.


Här kommer en lista som innehåller förslag på platser ni kan försöka besöka:

Och mer:
Buddhistiskt tempel i Alby: Albyvägen 12 (6 tr), 08-53175926
S:t Afrem kyrka i Södertälje: Klockarvägen 110; 08-550611 76

Hör gärna av er till dem ni har tänkt och besöka för att bli säkra att verksamhet pågår när ni är där!

mvh
Nader Sani

Vårt arbete under de närmaste veckorna:


Vårt arbete under de närmaste veckorna:

Idag torsdag 26 april och imorgon fredag 27 april 2018:

Arbete med elevledda lektioner i ”Moral och Etik”. Arbetsgrupper är följande:

1)    Abort: Beatrice, Matilda, Sama & Sandra
2)    Dödshjälp: Anton, Jonas & Sara
3)    Civil olydnad: Emilie, Lovisa, Lowa & Noeleen
4)    Sex och sex missbruk: Johanna, Ndey & Tuva

Tisdag 1 maj:
Arbetarnas internationella solidaritetsdag

Torsdag 3 maj:
Prov i Abrahamitiska religioner

Fredag 4 maj:
Diskussion kring världsreligionerna: Vad har vi lärt oss? Vad mer vill ni veta?

Tisdag 8 maj:
Nationella prov i svenska

Torsdag och fredag 10 och 11 maj:
Kristihimmelfärds dag och tillhörande klämdag!

Söndag 13 maj:
Sista inlämningsdag för besöksrapporter

Tisdag 15 maj:
Elevledd lektion i Moral & Etik / Alternativa livsåskådningar

Torsdag 17 maj:
Elevledd lektion i Moral & Etik / Alternativa livsåskådningar

Fredag 18 maj:
Eventuella omprov

Tisdag 22 maj:
Elevledd lektion i Moral & Etik / Alternativa livsåskådningar

Torsdag 23 maj:
Elevledd lektion i Moral & Etik / Alternativa livsåskådningar

Fredag 24 maj:
Elevledd lektion i Moral & Etik / Alternativa livsåskådningar

Måndag 28 maj:
Betygen sätts in i katalogen!

Tisdag 29 maj och torsdag 31 maj:
Mingel inför framtiden & Life of Brian!

Mvh
Nader Sani
Tumbagymnasium
Torsdag 26 april 2018


tisdag 24 april 2018

Exempel på ett utmärkt Besöksrapport!


Sara Nordström:
Tullinge kyrka
Söndag 18 mars 2018
Ca klockan 11.00-12.10 på Jungfru Maria Bebådelsedag
”Mässa med stora & små”

Klockan 10.15 går jag hemifrån, och efter en kylig men solig morgonpromenad kommer jag fram till Tullinge kyrka, till mässan som ska börja klockan 11. Det är en kristen kyrka i Svenska kyrkan som byggdes 1958, och ligger uppe i ett bergigt område med utsikt över Tullingesjön. Jag, som född och uppvuxen Tullingebo, har självklart sett kyrkan tidigare, och brukar ibland promenera dit just för att är så vackert i området, men jag har aldrig gått till en gudstjänst. Så jag var lite spänd och nervös faktiskt, för att jag kände mig ovan kring hur det skulle gå till, och för att det kändes speciellt att det var just Tullinge kyrka. Jag valde denna plats som mitt första besök i religionskursen för att det är i min hemort som ligger mig så varmt och hjärtat, och för att jag själv i någon mån är sekulär kristen, då jag trots allt är döpt och fortfarande är medlem i kyrkan.

Jag öppnade dörren, gick in, och blev välkomnad av prästen Erik Dufva och en annan medarbetare i kyrkan, som båda stod vid ingången och delade ut ett sådant här utskrivet häfte med några av psalmerna och bönerna som skulle ingå i dagens tjänst. Jag gick och satte mig på en av bänkraderna och under tiden som det vällde in mer folk började en kvinna spela piano, och hon var sedan en slags sångledare genom hela gudstjänsten. Jag hade väntat mig en stor andel äldre besökare, för att min förutfattade mening var att det är mest gamla tanter som går till kyrkan i det moderna Sverige. Men jag hade också läst att en barnkör skulle delta, och nog var det verkligen mycket barn där! Och deras föräldrar, och unga i konfirmationsålder, och faktiskt ganska få äldre i överhuvudtaget.

Hela gudstjänsten bestod av sång varvat med böner och några ord från prästen, men mest musik alltså. Barnkören tågade in i sång i början och den som gick längst fram fick bära ett träkors och sedan fick resten av oss sjunga med i ”I Guds hus vill jag vara, I Guds hus vill jag bo. Jag kan inte förklara, jag kan bara tro” som vi sedan sjöng igen i slutet av gudstjänsten. Kyrkklockorna i klocktornet bredvid kyrkan ringde för gudstjänsten, prästen sa inledningsord, sedan var ord som alla sa tillsammans, och sedan mer sång från barnkören. Det sjöngs olika psalmer från psalmboken som fanns i bänken, och några som inte fanns med i boken eller i mässans häfte. Vi sjöng psalmen om Maria just för att det var jungfru Maria bebådelsedag, och prästen läste för barnen, och för oss alla andra, ur barnens bibel om skapelseberättelsen om Jesus. Dessutom skedde en pedagogisk stund då prästen tog fram en kruka med jord, och frön, som några barn fick vara med att så och vattna. Prästen förklarade innan, att vi vet att vi behöver Guds hjälp, men att Gud också behöver oss, att vi är Guds händer och fötter. Och när det var dags för barnen att vara med på scen igen om fyra veckor skulle de se om växten växt.

Efter fler böner var det dags att samla kollekt, då två äldre kvinnor och två unga flickor gick runt med kollektbössorna som skickades runt. Idag skulle kollekten gå till Svenska kyrkans unga, sa prästen. Det skedde också nattvardsbön och nattvardagsutdelande, då de flesta i kyrkan gick fram och fick ta en bit oblat (glutenfritt bröd) och doppa i vin (alkoholfritt
J). Det står också i mässans häfte ”Lägg handen på axeln om du vill ta emot välsignelsen istället för nattvarden”, men jag såg inte riktigt om någon gjorde det. Sedan sa prästen några ord och det spelades avslutningsmusik, och barnen fick varmkorv vid entrén, och det verkade som att de killar och tjejer som ska konfirmera sig i sommar skulle samlas borta i en av kyrkans byggnader som ligger bredvid på Tullinge gård.

Överlag hade jag väldigt positiva känslor när jag gick därifrån. Jag kände inte att jag nödvändigtvis börjat tro på Gud, men det var en ovanlig harmonisk och kärleksfull stämning där inne som jag annars inte möter i vardagen. Att det talades om hopp och godhet, och att man märkte hur prästen ville alla väl, och hur duktig han var med barnen. I överhuvudtaget var det prästen som jag blev mest imponerad av. Han var som en showman, i en lugn och helig show. Han var ganska ung, och hade en sådan liturgisk beigevit prästklädsel, och under den syntes jeansklädda ben och vanliga skor, en kontrast som fick att kännas att han var som alla andra trots sitt prästerskap. Jag insåg genom att se honom leda gudstjänsten att den här aspekten av att vara präst i stor utsträckning handlar om att vara retoriker, och pedagog, medan att vara en djupt trogen kristen egentligen är mindre väsentligt, så länge man är påläst och har intresse.

Att besöka kyrkan gav mig också en rejäl påminnelse om att det faktiskt finns helt ”vanliga” svenskar som är kristna och går i kyrkan, även i Tullinge. Det är härligt att tänka att det finns annorlunda synsätt på religion, trots känslan av att Tullinge är väldigt homogent. Däremot vet jag ju inte vilken roll kristendomen har i kyrkbesökarnas liv i övrigt, men att de var där betyder ju i alla fall något.

Jag kan helt klart tänka mig att komma tillbaka någon söndag för en gudstjänst. Det var trevligt som sagt, men jag skulle oroa mig lite att jag är ”falsk” när jag är där. Alla är välkomna, men det känns som att jag skulle vara kristen under timmen jag är där och sedan tappa alla känslor av tro när jag kommit hem. Men nu känns det också spännande att se om jag blir lika medsvept av någon gudstjänst i någon annan religion.

Noleen Larsson: Religionsbesök, Jehovas vittnen

Noleen Larsson: Besöksrapport: Rikets Sal Saltsjö Boo Torsdag 3 Maj 2018 Ca Klockan 19.00 - 21.00 Före besöket: Jag har aldri...