Besöksrapport 1 - Katolska kyrkan i Vendelsö - Lowa Heimer

Katolska kyrkan i Vendelsö

Söndagsmässa klockan 15:00

Foton: utanför kyrkan

Innan besöket

Innan besöket var jag ganska nervös då jag vanligtvis inte brukar gå i kyrkan, ännu mindre Katolska kyrkan. Det har jag personligen ingen tidigare erfarenhet av förutom vilka grundpelarna i religionen i sig har. Men hur själva gudstjänsten gick till visste jag inte mycket om. Därav kan möjligen nervositeten komma därifrån, samt att jag länge haft uppfattningen att katoliker är ännu striktare än protestanter, vilket kan vara lätt att tro då den katolska kyrkan har fler sakrament och förbud jämfört med den protestantiska kyrkan t.e.x. Jag var även osäker då jag inte visste om jag möjligen skulle förväntas göra speciella saker som jag då inte skulle ha någon aning om. Därför kändes det hela väldigt främmande och ovant, så jag kände mig väldigt malplacerad redan innan jag gått in i kyrkobyggnaden. Men jag gick iallafall innan och frågade en kvinna i receptionen om det var okej att jag satt med eftersom jag hade den här skoluppgiften, vilket var helt okej. Däremot verkade de väldigt förundrade att jag ens frågade och såg lite förvirrade ut. Det kanske man inte behövde göra, men jag valde att göra det ändå för att vara säker. Efter det gick jag ut ett tag, eftersom det var ett tag kvar tills själva mässan skulle börja och det var även fint väder.

När klockan sedan började närma sig 3 gick jag in och satte mig längst bak eftersom det kändes bekvämast. Möjligen då inte så mycket folk satt just där vilket fick mig att känna mig minst i vägen. Detta syns säkert på bilden, men det kom fler personer till salen efter att jag tagit bilden också. Dock var många stolar tomma även då och lokalen var relativt liten i jämförelse med de kyrkor jag varit i innan. Men själva kyrkan i sin helhet var relativt stor. 

Foto: I kyrkan, innan mässan

Strax innan mässan skulle börja skedde däremot en lite underlig sak då prästerna, som jag antar att de var, började gå runt i salen och stretcha. Jag vet inte om det här är något de kontinuerligt gör innan mässan, men det såg lite roligt ut. Speciellt då de var klädda i långa vita kappliknande klädnader. Innan det hade majoriteten av folket som tänkte sätta sig kommit dit, och i princip alla knäböjde i mitten av gången och ritade ett kors över bröstet innan de gick in och satte sig. Några gick även fram längst fram och läste ur bibeln innan mässan.

Under besöket

Det var ganska många barn som var med från början men som inte närvarade i salen under mässan. Annars var nog de flesta i 30-årsåldern eller så var de i 70-årsåldern om jag skulle gissa. Däremot fanns några ungdomar där också, men majoriteten var över 25. Därav hade hela upplevelsen en seriös känsla över sig, även när det hela började och kantorn började spela på pianot och inleda med en psalm som kanske inte var så speciellt seriös. Efter hans spelande ringde kyrkklockorna och då började alla sjunga en ny sång och ställde sig upp, samtidigt gick prästerna fram till den främre delen och läser upp något ur bibeln och sedan sjunger de några psalmer.

Därefter fortsatte mässan och de började den första läsningen som var ett utdrag ur antingen Apostlagärningarna eller Petrusbreven. Därefter knäböjde han som läst framför altaret och kantorn började spela och sjunga. Då sjöng även alla andra med. Andra läsningen bestod av Johannes första brev och den gången läste en annan ur församlingen. Sedan fortsatte det med läsning ur Herrens Evangelium och en kort sång. Sedan upprepades detta fast med olika sånger, böner och läsningar. Ett flertalet gånger ställde sig alla på båda knäna när de läser upp olika stycken samtidigt som prästerna plingade i en klocka. Det följdes av mer sång och ytterligare pling i klockan.

En annan intressant sak som hände under själva mässan är då alla skakar hand med den som sitter närmast. Detta hade jag ingen aning om så jag satt där helt förvirrad. Men efter det delade de ut nattvarden och folk gick dit fram för att delta. Sedan lät de ställa tillbaka nattvarden och avrundade med fler psalmer och böner.

Efter besöket 

Avslutningsvis talade prästerna och några från församlingen om väsentlig information för alla. Bl.a om deras nya experiment om ett swish-konto för kollekt som skaffats av efterfrågan, att en person skulle vara bortrest och att prästen ska på yrkesresa och därav kommer prästen för nästa mässa vara någon annan. När allt detta var klart gjorde prästerna korstecknet på bröstet, började en ny psalm och gick sedan ner från den upphöjda platten och ställde sig framför församlingen med ryggarna mot. Efter detta är det slut och många gick ganska tidigt, och även när de trädde ut ur salen knäböjde de och ritade ett korstecken över bröstet. Jag gjorde inte det, och ingen verkade bry sig om det heller.

Allt som allt, var den här upplevelsen intressant i sig. En sak som jag dock inte trodde att de gjorde i en kristen, katolsk i det här fallet, kyrka var att de i församlingen flertalet gånger gick ned på båda knäna under mässan. Annars tycker jag att själva känslan av att vara malplacerad höll sig kvar även ända tills slutet av mässan, fram till att jag gick ut ur församlingens byggnad. Främst berodde detta på att jag var där helt själv och inte kände någon. För de flesta som var på plats verkade vara familjer eller bekanta och satt i klungor. Det var dock intressant att faktiskt uppleva detta, då jag som sagt inte går i kyrkan annars. En annan intressant sak var att när mässan var över lämnade alla lokalen väldigt fort och det var inte några som stannade kvar och pratade med varandra efteråt. De knäböjde och ritade ett kors över bröstet och doppade sedan fingrarna i en liten skål som hängde på väggen vid utgången och gick sedan. Det var något som förvånade mig då jag haft bilden att folk stannade kvar och pratade med prästen, och eventuellt fikade efter gudstjänsten. Utöver det kan jag inte säga att jag fick någon ändrad bild av katolicismen i sig, förutom något positiv då jag först inte trodde att jag skulle bli insläppt över huvud taget. Men annars kan jag bara säga att atmosfären kändes allvarlig och högtidlig. Jag noterade även att de i församlingen aktivt följde med och deltog i knäböjandet på båda knäna och ställde sig upp när man skulle. Detta hade jag dock förväntat mig. Något som däremot var förvånande var faktumet att jag inte uppfattade att alla sjöng med i psalmerna. Dock vet jag inte om vissa psalmer förväntades hänga med i och vissa inte. Men det var min upplevelse av ett besök i en katolsk kyrka.

COPYRIGHT OCH AV: LOWA HEIMER