Noleen Larsson: Religionsbesök, Jehovas vittnen

Noleen Larsson:

Besöksrapport:

Rikets Sal Saltsjö Boo

Torsdag 3 Maj 2018

Ca Klockan 19.00 - 21.00

Före besöket:

Jag har aldrig riktigt vetat exakt vad Jehovas Vittnen var för något. Jag hade aldrig riktigt stött på några ”vittnen” innan och ingen hade konkret berättat om dem för mig. Det var inte förrän hösten i fjol som först lärde mig vad Jehovas Vittnen faktiskt är för något. Det jag först fick lära mig var att Jehovas Vittnen är kristna fundamentalister, de följer bibeln noga, istället för en myt som kan tolkas hur du än vill så tar dem det som står skrivet i Bibeln som faktum och fattar i stort sätt alla sina beslut utifrån Bibeln och dess grundvärderingar, principer och vägledningar. Efter att jag hade fått en slags grundläggande förståelse av vad Jehovas Vittnen är för något så började jag höra begreppet poppa upp överallt, som detta bekanta fenomen ofta förser.

Det sammanhanget Jehovas Vittnet togs upp som jag minns allra tydligast är exemplet nedan:

Den enda uppfattningen jag riktigt hade var ifrån mina grannar på vårt landställe när jag var liten. Då beskrev jag dem som den skumma och mystiska familjen som bodde på andra sidan gatan. De var ganska tillbakadragna, tysta, dem hälsade alltid artigt när man gick förbi men blev aldrig så mycket mer interaktion än så. Fast under natten/kvällen var de livliga och spelade hög musik och skrattade högt

Under besöket:

När vi (jag och Emilie i min klass) kom fram blev vi varmt välkomnade av allihopa, vilket var något som förvånade mig. En dam ledde oss in och presenterade möteslokalen. Hon inbjöd oss att sitta bredvid henne, sen därefter berättade hon om vad vi skulle göra. Sedan gav hon oss arbetshäftet som beskrev upplägget/innehållet för dagens möte.

Hon förklarade att de även använder sig av en app under samlingarna/mötena men eftersom vi inte hade appen kunde ju vi inte riktigt hänga med i början. Men senare  kom en annan kvinna och lånade ut sin mobil till oss så att vi kunde hänga med. Detta förvånade mig också eftersom vi inte behövde fråga efter eller säga något och så kommer hon och ger oss sin mobil, något som jag ser som väldigt värdefullt.

Mötet var uppdelat/indelat i tre delar: ”Höjdpunkter från Bibeln”, ”Övning för tjänsten” och ”Livet som kristen”. Mötet inleddes med en sång (sång 151) och bön. Därefter satte vi igång med första delen ”Höjdpunkter ur bibeln”.

Efter besöket:

Jag trodde inte riktigt att folk skulle lägga märke till oss, alltså att folk som går dit oftast håller sig till sig själva och håller inte koll/bryr sig inte om vilka som går dit/är medlemmar och vilka som inte. Alltså förmodligen skulle bara de som var mer ”ansvariga” för församlingen och/eller de som leder mötena hålla koll/lägga märke till att vi var nya besökare. Men så var det verkligen inte, alla verkade känna varandra ganska väl och de la märke till oss när vi kom in. Många/Nästan alla kom fram och hälsade och presenterade sig både före och efter mötet.

Religionsbesök, Emilie: Jehovas vittnen & Hinduiskt tempel

Här kom mer Emilies rapporter:
https://drive.google.com/file/d/10UYzlR_wbi97igPHl5T-h3KN7phW_iez/view?usp=sharing

Matilda Leksell: Besöksrapport Wat Arun i Thailand

Tempel Wat Arun - Matilda

Jag var 2017 i Thailand med min familj, mamma, pappa och lillasyster. Vi var där i två veckor, de första tio dagarna var vi på ön Koh Samui på östkusten. De sista dagarna på vår resa spenderade vi i Bangkok. Det var första gången i Thailand för alla i familjen och vi bodde på ett hotell på en känd gågata för turister i centrala Bangkok.

Innan besöket

Vi bestämde oss för att besöka ett buddistiskt tempel, men vi visste inte vilket eftersom det finns många olika tempel där. Vi frågade några thailändska personer och rekommenderades att besöka Wat Arun. Vi tog oss dit med båt längs en flod. Eftersom man behövde betala för att komma in på templets område gick vi först och kollade runt lite. Det var fint med blommor, statyer och olika prydnader överallt. Min mamma och syster ville göra någonting annat, men jag och pappa gick mot templet. Det var en liten kö som gick ganska snabbt. Eftersom man inte får visa för mycket hud på templets område behövde man klä på sig mer täckande kläder. Det fanns inget ställe att byta om så man var tvungen att ta på sig kläder på ens egna. Över mina shorts och linne hade jag långbyxor och skjorta. Det blev snabbt ännu varmare än vad redan innan. Det kostade inte alls mycket och vi fick gå in. Innan jag gick in förväntade jag mig en stor byggnad som man kunde gå in i med högt tak och ett tomt golv. Jag trodde också att det skulle vara tyst och stel stämning.

Besöket

När vi kom in på templets område blev jag besviken. Det var en hög byggnad i grå färg med små mosaikbitar på ytterväggarna. Man fick inte gå in i templet, vet inte ens om det gick för det fanns ingen tydlig dörr. Runt templet fanns det munkar som satt i skuggan av några träd. Alla munkar hade orangea kläder och de hade rakade huvuden. Det verkade som att man kunde sitta och prata med dem och köpa små souvenirer. Även fast det inte gick att gå in i templet, så kunde man gå runt på den. Det var olika slags våningar som man kunde gå på med massvis med trappor. Några var rätt branta och svåra att gå i. Man kunde se att trappan hade slitits av alla som har gått där. På templets räcken och staket fanns massor med skyddsdemoner som ska skydda templet från faror. Templet bestod av ett stort och högt torn med fler mindre runt omkring. Väggarna var prydda med porslin och snäckskal i olika färger. Det var tillåtet att ta kort på allting förutom en stor staty av Buddha. 

(inte min bild om det var det du trodde)

Efter besöket

När vi kommit ut från templets område var vi snabba att ta av oss våra varma kläder. Nu när jag tänker tillbaka på templet förväntade jag mig mer av den. Visst, det var coolt att se ett stort och gammalt buddistiskt tempel men jag trodde att man skulle få gå in i det. Det var en ganska seriös stämning bland alla turister, det fanns inga barn som sprang runt och alla betedde sig lugnt. Däremot var det häftigt med alla munkar med seriösa miner som var där. Något som förvånade mig var att det fanns munkar som pratade i mobiltelefoner.

besöksrapport - Lovisa Eskils - Huddinge kyrka

Besöksrapport – Långfredagsgudsstjänst i Huddinge Kyrka

Före besöket

Jag valde att besöka Huddinge kyrka två gånger under påskveckan, först på långfredagen och sen på påskdagen. Jag har valt att fokusera denna rapport på gudstjänsten under långfredagen, då den verkade mer intressant och speciell. Eftersom det här besöket skedde för ett tag sen kommer jag tyvärr inte ihåg allt, men jag ska försöka vara så detaljerad som möjligt.

När jag och min mamma anlände till kyrkan fick vi gå in nästan på direkten. Väl inne i lokalen fick vi ett program med dagens böner och psalmer från en i församlingen, och sedan satte vi oss ner i en av kyrkbänkarna. Huddinge kyrka är inte så dekorerad, då det är en ganska liten byggnad, men på altaret stod ett krucifix, några ljus och blommor, samt en törnekrans.

Under besöket

Jag minns inte helt hur gudtjänsten gick till, men det sjöngs många psalmer om Jesus på korset, samt väldigt emotionell körsång från Kammarkören. I början sjöng kören en sång, som jag har glömt namnet på, och två kvinnor kom in bärandes på ljus och ett kors. Efter dem gick prästen in, som idag var en kvinna, och hälsade på alla som hade anlänt för gudstjänsten.

När alla hade gått in i kyrkan frågade prästen om det var någon vi ville tänka på och be för, vilket det fanns. Under predikan pratade hon om hur många det finns som lider i världen, om hur man är en bra medmänniska och hur vi kan hjälpa de i nöd, samt annat som jag inte minns helt. Alla bad en bön för att Gud skulle förlåta våra synder och välsigna oss, sedan sjöng vi några psalmer och lyssnade på när Kammarkören sjöng Miserere Mei, Deus, vilket lät väldigt vackert och nästan ingen i kyrkan kunde sluta gråta. Prästen läste sedan ur Lukasevangeliet och vi bad flera böner samt sjöng fler psalmer.

Eftersom det här inte var en vanlig gudstjänst hölls det ingen nattvard eller allmosa. Till skillnad från påskdagen, då båda hölls. Eftersom jag inte är konfirmerad fick jag inte ta del av vinet eller brödet, men jag fick ändå gå upp till altaret och bli välsignad av prästen. Allmosan från påskdagen gick till Huddinge kyrkas arbete för att ge stöd och hjälp till hemlösa, vilket kändes bra att delta i.

Efter besöket

När gudtjänsten var över var både jag och min mamma tårögda, då det var en väldigt emotionell dag. I entrén till kyrkan fanns ett stort träd i metall där man kunde köpa ett värmeljus och placera det i trädet. Pengarna har jag för mig gick till någon form av välgörenhet, och både jag och min mamma köpte varsitt.

Jag känner att gudtjänsterna under både långfredagen och påskdagen har varit väldigt intressanta och lärorika. Det var väldigt lugnande att vara i kyrkan, då det var tyst och fridfullt, och jag skulle inte ha något emot att gå dit igen. Min syn på kristendomen har förändrats efter besöken, och även om jag inte är religiös själv så förstår jag varför folk kan ha den här livsåskådningen. De kristna som jag träffade under mitt besök var väldigt artiga och trevliga, framförallt de äldre personerna. Alla var välkomnande och öppna, speciellt prästen. Det märktes att hon tyckte om sitt yrke och sin religion, men att hon ändå kunde påpeka de mindre bra sakerna som kristendomen har deltagit i, vilket hon också pratade om i sin predikan.

Jonas P Stigenberg: Bröllop

Den 13 april fick jag äran att närvara en släktings bröllop, även om detta inte är ett besök jag gjorde i syfte att återberätta i denna uppgift eller ett besök jag gjort nyligen, så känner jag att det är värdigt att användas som material.

Innan besöket

Dagen började relativt tidigt, runt 8:30. Jag klev upp och klädde mig den klädkod vi blivit tilldelade på förhand. Därefter var det en 20 minuters bilfärd mot älvsjö där vi skulle möta upp resten av släkten. Det var en stressig atmosfär och den klassiska stelheten i min släkt hjälpte inte med att mjuka upp situationen. Hur som, efter lite småprat och krångel med tider och menyer så bar det av mot Sundby gård (bruden och brudgummen hade egentligen redan gift sig under sin senaste resa till rom, men de insisterade på att det skulle göra det ‘’kyrkligt’’ hemma i Sverige dessutom).

Under besöket

För att gå direkt till ceremonin så hoppar jag över allt innan själva giftemålet. Detta var det första giftemålet jag varit med om och jag förväntade mig nog lite mer ‘’amerikanskt’’ för att vara ärlig, det hela gick ganska fort.

Byggnaden vi befann oss i var inte en kyrka eller liknande, utan en mycket fin villa-liknande hyres lokal. Allt var dekorerat från golv till tak, från levande ljus till överbelamrade bord och allt däremellan, nu när jag tittar tillbaka på det och alla foton så var det riktigt fint gjort. Under ceremonin så stod alla upp då det inte fanns några direkt utplacerade sittplatser som man kunde se det hela från. Först så reste brudgummen på sig och höll ett kort tal vilket handlade om hans eviga kärlek och annat dylikt, det fortsatte sedan med att både bruden och brudgummen gick arm i arm tillsamman upp mot ett podie med inspelad musik i bakgrunden (dock inte den klassiska bröllopsmusiken, utan det var något annat som jag inte kände igen). En präst iklädd full kavaj och med en bibel under armen stod och väntade vid podiet, vilket var lika stor cliché som det låter. Allt det följdes av en ganska stel och pinsam tystnad innan prästen började prata. Både bruden och brudgummen hade skrivit egna löften som dem fick läsa upp för varandra och det hela avslutades med en vigselring, en kyss och en hel del massa applåder samt den klassiska glada bröllopsmusiken i bakgrunden.  

efter besöket

Det hela var lite svårt för mig att ta in för stunden, först och främst för att jag är renodlad ateist. för det andra så har jag lite svårt för det hela konceptet bakom giftemål. Det hela var vackert, prästen var enligt den uppfattning jag fick professionell och allt var uppstoppat, stelt, stressigt, nervöst sedan mer därtill, precis vad man förväntar sig av ett bröllop.

Som tur är så gick jag faktiskt och pratade lite med prästen efter själva ceremonin och han var en normal trevlig medelålders man som hade en ganska så annorlunda uppfattning kring vad ett giftemål var i jämförelse till mig. Jag nämnde att jag uppfattat det som kommersiellt och ett sätt för företag att tjäna pengar. Men enligt honom så, även om människorna som gifter sig inte är troende så blir ceremonin något speciellt i sig och på så sätt bindande. Han  berättade att på väldigt många av bröllopen han hade vigt på så är de förlovade egentligen inte troende utan är bara ute efter den klassiska ceremonin för få en känsla av äkthet.

Jag skulle väl kanske inte säga att jag ändrat min åsikt kring bröllop men jag kan skulle nog våga erkänna att det hela var inte lika ‘’hemskt’ som jag förväntat mig från början.

Jonas Stigenberg