Lowa Heimer
Arbetsuppgift 1:
Prästen, fysikern
och existensen
I podcasten Teologiska rummet, avsnittet “Prästen,
fysikern, existensen” diskuterar Anders Piltz, katolsk präst och Ulf
Danielsson, professor i teoretisk fysik huruvida det finns någon avsikt bakom
all materia och varför vi existerar. Deras helt skilda livsåskådningar är
tydliga, men de båda ställer sig samma frågor. Dessa frågor som alla människor
någon gång ställer sig; “Varför finns vi? Vad är meningen med livet?” Men
framförallt frågor som människor ställer sig i krissituationer. För vi brukar
vanligtvis inte ställa oss dessa frågor när allt går som på räls och livet
känns stabilt. Det är snarare när livet känns kasst och outhärdligt som vi gör
detta. Däremot är dessa frågor några av de svåraste frågorna att besvara. Det
går att svara på frågorna genom ett naturvetenskapligt perspektiv, genom
bevisade vetenskapliga teorier. Vi har hittat sätt att mäta hur jorden kom
till, när den kom till och hur ett kranium ser ut. Men angående det subjektiva
jaget och varför saker finns överhuvudtaget går däremot inte att mäta sig till.
Det är ännu en obesvarad fråga och vi kan bara förlita oss på egna teorier
angående detta. Där anser Ulf att om naturvetenskapen inte kan förklara det
finns det inte någon säker fakta att besvara detta. Detta håller jag med om.
Eftersom historiskt sett har religion och liknande livsåskådningar kunnat
motbevisas. Exempelvis trodde människor länge att jorden var platt, och att man
inte kunde segla för långt om man inte ville ramla ner. Detta är något som
kunnat bevisats vara felaktigt. Jorden är rund, och det är inga problem att
segla vart man vill. Det är så vaga resonemang som används angående Guds och
religionens existens enligt mig. Därför lutar mina åsikter mer åt Ulfs håll.
Anders svarar också på frågan om varför han är troende
och tror på Guds existens. Hans svar att han accepterat ett erbjudande från
Jesus som han valt att följa känns konstigt enligt mig. Hans förklaring kan
kännas logisk, att man föreställer sig att man är vilse ute i djungeln utan
hjälp. Men så plötsligt kommer det en person som säger att, “det finns en väg
härifrån, du går åt höger så finner du en by”, men en annan person nekar detta.
Då väljer han alltså av ren nyfikenhet att ta den där vägen för att faktiskt se
om det finns en väg. Så långt förstår jag honom. Såklart man väljer att se om
det faktiskt stämmer för ens överlevnad. Det är därför han valt att vara
troende. Resonemanget där han tar upp människans meningsbehov känns också
logiskt. Vi alla har behov av en mening för vår existens, och att alla behöver
olika saker för att uppfylla detta tomrum. I hans fall uppfyller religionen det
tomrummet. I andras fall är det något annat som uppfyller detta tomrum. Musik,
skapande, sport eller vad som helst egentligen. Så långt håller jag med. Men
att religion skulle vara svar på det har jag svårt att hålla med om.
För hans svar på vad som skulle få honom att ändra
åsikter och sin tro fick mig att tänka hur relativt religion är. Hans svar var
då att “om någon visar ett nytt erbjudande som är bättre och mer övertygande”
skulle han ändra sitt tankesätt. Det tycker jag känns vagt, varför ska han tro
på något som han skulle kunna sluta tro på om något annat bättre kommer? Då
skulle jag tycka att det är mer logiskt att tänka likt Ulf gör, att vi kanske
kan nöja oss med vår egen instinkt och tillit till att den mening vi själva
skapar duger. Enligt mig känns det tryggare att skapa sig en egen uppfattning
utifrån upplevelser, vetenskap och intressen för varför vi existerar. Jag tycker
det känns konstigt att låta sig tro att någon annan har förutbestämt och
bestämmer hur du ska leva ditt liv. Vill man inte hitta sin egen väg och sig
själv på egen hand? Om man förlitar sig till religion blir detta en ytterligare
gåta som Ulf inflikar. För det går ju inte att veta om Gud faktiskt existerar.
Lika lite som vi kan sätta fingret på varför vi existerar kan vi heller inte
veta om Gud existerar. Den vetskapen gör att jag är mer skeptisk än övertygad
angående religion och Guds existens. Men ingen kan säga varken eller på den här
frågan. Det man själv känner och tycker är rätt.
Mycket bra Lowa! Du presenterar många bra och förnuftiga ståndpunkter i din välskrivna text. Härligt! :)
SvaraRadera