Exempel på ett utmärkt Besöksrapport!

Sara Nordström:

Tullinge kyrka
Söndag 18 mars 2018
Ca klockan 11.00-12.10 på Jungfru Maria Bebådelsedag
”Mässa med stora & små”

Klockan 10.15 går jag hemifrån, och efter en kylig men solig morgonpromenad kommer jag fram till Tullinge kyrka, till mässan som ska börja klockan 11. Det är en kristen kyrka i Svenska kyrkan som byggdes 1958, och ligger uppe i ett bergigt område med utsikt över Tullingesjön. Jag, som född och uppvuxen Tullingebo, har självklart sett kyrkan tidigare, och brukar ibland promenera dit just för att är så vackert i området, men jag har aldrig gått till en gudstjänst. Så jag var lite spänd och nervös faktiskt, för att jag kände mig ovan kring hur det skulle gå till, och för att det kändes speciellt att det var just Tullinge kyrka. Jag valde denna plats som mitt första besök i religionskursen för att det är i min hemort som ligger mig så varmt och hjärtat, och för att jag själv i någon mån är sekulär kristen, då jag trots allt är döpt och fortfarande är medlem i kyrkan.

Jag öppnade dörren, gick in, och blev välkomnad av prästen Erik Dufva och en annan medarbetare i kyrkan, som båda stod vid ingången och delade ut ett sådant här utskrivet häfte med några av psalmerna och bönerna som skulle ingå i dagens tjänst. Jag gick och satte mig på en av bänkraderna och under tiden som det vällde in mer folk började en kvinna spela piano, och hon var sedan en slags sångledare genom hela gudstjänsten. Jag hade väntat mig en stor andel äldre besökare, för att min förutfattade mening var att det är mest gamla tanter som går till kyrkan i det moderna Sverige. Men jag hade också läst att en barnkör skulle delta, och nog var det verkligen mycket barn där! Och deras föräldrar, och unga i konfirmationsålder, och faktiskt ganska få äldre i överhuvudtaget.

Hela gudstjänsten bestod av sång varvat med böner och några ord från prästen, men mest musik alltså. Barnkören tågade in i sång i början och den som gick längst fram fick bära ett träkors och sedan fick resten av oss sjunga med i ”I Guds hus vill jag vara, I Guds hus vill jag bo. Jag kan inte förklara, jag kan bara tro” som vi sedan sjöng igen i slutet av gudstjänsten. Kyrkklockorna i klocktornet bredvid kyrkan ringde för gudstjänsten, prästen sa inledningsord, sedan var ord som alla sa tillsammans, och sedan mer sång från barnkören. Det sjöngs olika psalmer från psalmboken som fanns i bänken, och några som inte fanns med i boken eller i mässans häfte. Vi sjöng psalmen om Maria just för att det var jungfru Maria bebådelsedag, och prästen läste för barnen, och för oss alla andra, ur barnens bibel om skapelseberättelsen om Jesus. Dessutom skedde en pedagogisk stund då prästen tog fram en kruka med jord, och frön, som några barn fick vara med att så och vattna. Prästen förklarade innan, att vi vet att vi behöver Guds hjälp, men att Gud också behöver oss, att vi är Guds händer och fötter. Och när det var dags för barnen att vara med på scen igen om fyra veckor skulle de se om växten växt.

Efter fler böner var det dags att samla kollekt, då två äldre kvinnor och två unga flickor gick runt med kollektbössorna som skickades runt. Idag skulle kollekten gå till Svenska kyrkans unga, sa prästen. Det skedde också nattvardsbön och nattvardagsutdelande, då de flesta i kyrkan gick fram och fick ta en bit oblat (glutenfritt bröd) och doppa i vin (alkoholfritt J). Det står också i mässans häfte ”Lägg handen på axeln om du vill ta emot välsignelsen istället för nattvarden”, men jag såg inte riktigt om någon gjorde det. Sedan sa prästen några ord och det spelades avslutningsmusik, och barnen fick varmkorv vid entrén, och det verkade som att de killar och tjejer som ska konfirmera sig i sommar skulle samlas borta i en av kyrkans byggnader som ligger bredvid på Tullinge gård.

Överlag hade jag väldigt positiva känslor när jag gick därifrån. Jag kände inte att jag nödvändigtvis börjat tro på Gud, men det var en ovanlig harmonisk och kärleksfull stämning där inne som jag annars inte möter i vardagen. Att det talades om hopp och godhet, och att man märkte hur prästen ville alla väl, och hur duktig han var med barnen. I överhuvudtaget var det prästen som jag blev mest imponerad av. Han var som en showman, i en lugn och helig show. Han var ganska ung, och hade en sådan liturgisk beigevit prästklädsel, och under den syntes jeansklädda ben och vanliga skor, en kontrast som fick att kännas att han var som alla andra trots sitt prästerskap. Jag insåg genom att se honom leda gudstjänsten att den här aspekten av att vara präst i stor utsträckning handlar om att vara retoriker, och pedagog, medan att vara en djupt trogen kristen egentligen är mindre väsentligt, så länge man är påläst och har intresse.

Att besöka kyrkan gav mig också en rejäl påminnelse om att det faktiskt finns helt ”vanliga” svenskar som är kristna och går i kyrkan, även i Tullinge. Det är härligt att tänka att det finns annorlunda synsätt på religion, trots känslan av att Tullinge är väldigt homogent. Däremot vet jag ju inte vilken roll kristendomen har i kyrkbesökarnas liv i övrigt, men att de var där betyder ju i alla fall något.

Jag kan helt klart tänka mig att komma tillbaka någon söndag för en gudstjänst. Det var trevligt som sagt, men jag skulle oroa mig lite att jag är ”falsk” när jag är där. Alla är välkomna, men det känns som att jag skulle vara kristen under timmen jag är där och sedan tappa alla känslor av tro när jag kommit hem. Men nu känns det också spännande att se om jag blir lika medsvept av någon gudstjänst i någon annan religion.