Förhållningssätt till religion och vetenskap
Hur världen skapats, hur vi bör bete oss och hur vi tolkar vår existens är beroende av flertalet faktorer. Det går inte att enbart sätta ett svar på de frågorna. Det finns alltför många potentiella svar och det går inte att klassificera något som rätt eller fel. Allt beror på vilket förhållningssätt man valt att hålla sig till. Däremot kan man såklart ändra åsikter och förhålla sig till flera olika förhållningssätt. Speciellt allteftersom vi människor utvecklas och upptäcker nya synsätt. Det är det fina med att kunna välja hur man vill tänka och leva. Något som man i vissa länder inte har möjlighet till, men som vi i Sverige har möjlighet till att välja.
I och med att folk är så olika, upplevt så olika saker och lärt sig så olika kommer inte alla att tänka likadant. Det kommer alltid finnas folk som anser sig ha rätt vad de än upptäcker, och vars åsikter aldrig kommer kunna ändras. Antingen beror det på att det som de lärt sig är så inetsat. Eller så kan det bero på att de helt enkelt tycker att det de lärt sig är så bra. Vissa kanske man aldrig kommer kunna förstå då deras tänk kan upplevas som orimligt. Men så länge de tror på det som de förhåller sig till är det förståeligt. Enligt dem är deras tro den bästa och enligt dig är det du tror på det bästa. För tankekraft och övertygelse ska man inte underskatta då det är otroligt starka redskap som kan få människor att gå till extrema slutsatser. Just eftersom idéer fastnar i en persons grundantagande. Därför kommer de flesta att fortsätta tänka på samma sätt. Eftersom ens egen övertygelse över hur rimligt något är, är det som får tron att bestå. Det enda rätta att göra är att respektera alla olika synsätt på vår verklighet. Sedan kan man ha åsikter som inte stämmer överens med andras. Men det är en annan femma.
Därför anser jag som ateist att det är väldigt svårt att förstå hur religiösa personer resonerar när frågor som “går det att bevisa Guds existens?”, “hur förklarar man universums uppkomst?” och “vad händer efter döden?” framkommer. Enligt mig, som inte är religiös är det svårt att hålla med och argumentera för någon annan modell än den naturalistiska modellen. När det finns bevisad fakta för de mest grundläggande sakerna känns det onödigt att ifrågasätta det. För flertalet undersökningar och studier har krävts att utföras innan man kan uttala sig om att det stämmer. Exempelvis kring skapelseteorin, att jorden är rund, att gravitation finns och att vi är uppbyggda på ett visst sätt. Därför tycker jag att det är konstigt att vi ska behöva en annan förklaring när svaret finns rakt framför oss. Speciellt konstigt skulle jag tycka att det var om man väljer att värdera religionens ord över vetenskapens. Vilket den trosgrundade modellen gör. Det är även den modellen som skiljer sig mest från mitt synsätt. För om jag var religiös skulle det göra mig ännu mer osäker på min verklighet om min tro motbevisades gång på gång. För jag upplever att det finns mycket mer osäkerhet i religion. Det går inte att säkert säga att Gud existerar. Det är inte helt säkert vad det är och det går att ifrågasätta i större utsträckning än vetenskapen. Därför känns det mer naturligt att förlita sig på vetenskapen och fakta.
Jag förstår att folk kände att religion var nödvändigt att ha när vi inte hade möjlighet att undersöka saker och ting på ett så pass bra sätt som vi kan nu. Då var religionen det som gav slutgiltiga svar till allt. För det fanns inget annat att förlita sig på. Men i historien kan vi se att mycket som olika religioner förespråkat visats vara vetenskapligt felaktigt. Så nu när vi faktiskt har rimliga förklaringar till de många stora frågor som vi människor har, t.e.x hur universum skapades, är det ett mysterium för mig hur folk inte kan se vetenskapen som svar. För vi vet att jorden skapades ur Big Bang och inte genom kreationism. Men ändå tror religiösa på kreationismen, att det finns någon Gud som skapat alla människor, naturen, alla levande ting, vår teknologi och allt som finns i vår vardag. Samt att denne Gud skulle ha förutbestämt varje människas framtid och ha bestämt regler som man bör följa. Den här övre makten skulle även bestämma vad man inte får göra. Och gör du det du inte får blir det en synd som du måste bli kvitt. Så syndar du mycket blir ditt liv ett helvete. Men lever man efter religionens regler klarar man sig.
Det är just det som inte övertygar mig gällande religion. För det känns bristande att låta detta styra ens liv. Det känns fel att låta något som inte ens säkerligen finns bestämma. Dessutom, med tanke på att vi faktiskt vet om vissa saker då det blivit vetenskapligt bevisat känns det ännu konstigare. För vissa av de sakerna accepterar inte religionen. Det känns också fel för att sådana regler och levnadsvillkor inte minst leder till orättvisor, utan diskriminering och flertalet uppror människor emellan.
Dock är det svårt att vetenskapligt svara på djupare frågor som “varför finns jag till?” och “varför skapades människor och blev som de blev?”. Det går att vetenskapligt svara på det, hur vi biologiskt sett utvecklats genom evolutionsteorin. Det ger också svar på varför vi ser ut som vi gör. De starka med bra gener överlever och lever vidare. Så långt vet vi. Men det ger inte direkt svar på varför vi finns till. För att bara överleva har vi ju redan lyckats med, även fast svält, mord, död och sjukdom förekommer. Med tanke på att sådana saker sker tycker jag att den där övre makten borde se till att hemskheter inte förekommer. Men det gör det ju fortfarande. Så på så vis känns det fel att tro på något som inte gör något åt sådant som hämmar människor och som känns så begränsande, dystert och uppstyrt. Däremot skulle nog många religiösa kunna inflika att det är just motsatsen som religion står för. Religion ger människor hopp, mening, vägledning och svar på frågor. Därför kan både religion och vetenskap svara på samma frågor, men det är religion som har sista ordet. För många religiösa tar det för långt och bortser från vetenskapen helt. De kan anse att vetenskapen ger svar på vissa saker, men att det i slutändan är religionen som ger svar.
Däremot måste det finnas något djupare syfte med livet. Då vi ändå kommit så långt som vi har. Fast att faktiskt svara på vad meningen med livet är, är svårt. Eftersom i min mening kan varken vetenskap eller religion svara på dessa frågor. För ingen människa svarar likadant. Det är heller inte många som svarar att meningen med livet är samma sak hela livet ut. Den uppfattningen kan ändras drastiskt i och med att vi förändras, växer upp och får reda på mer och mer saker. Därför är var och ens mening med livet upp till person till person enligt mig. Dessutom tycker jag att vi ska förlita oss på oss själva, vår omgivning, våra erfarenheter och drömmar istället för att låta någon annan göra det. Så på så sätt skulle jag kunna säga att meningen med livet är att hitta sin mening med livet. Eller i alla fall en del av meningen med livet. Sedan när man funnit sin mening bör fortsättningen vara att leva ut det. Men det finns inte någon religion som säger något sådant. Inte heller säger det trosgrundade förhållningssättet. Utan detta förhållningssätt säger att religionens ord väger tyngst skulle vara det som är minst likt mina åsikter. Många religiösa skulle däremot kunna inflika att det är just det som religionen står för. Religion ger människor mening, vägledning och svar på frågor. Därför kan både religion och vetenskap svara på samma frågor, men det är religion som har sista ordet. Där skiljer sig mina åsikter rejält då jag inte anser att religion kan svara på vetenskapliga frågor. Eller existentiella frågor heller för den delen. För att få svar på sådant måste man gå till sig själv och tänka efter. När man sedan gjort det kan man hitta sin egen uppfattning och leva det livet man själv vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar